Текст и перевод песни Afasi & Filthy - Magnolian

Magnolian

Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sejblind på
Magnolian på andra sidan grinden

Tidigare var dom grannar som kom med matkassar
På väg hem ifrån jobbet möttes på gatan stanna och prata
Dom bodde gårdarna brevid varann
Och lät ungarna springa där emellan, alltid nån som hade tid med dom
Dom hade flyttat in ungefär vid samma tid
Sagt nåt i stil med lycka till och hjälpt varandra packa in
Grannsämjan dom emellan hade landsgränser mellan sej
Men icke desto mindre var dom samstämda
Men dom blev bemötta på olika sätt
Den ena med vördnad den andra med skepsis trot eller ej
Märkligt hur närliggande områden skiljer sej
Fina formuleringar kompletterar det bilden säger

Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden

Här möttes kåkar ifrån 1800-talet med
Dom yngre lite fattigare och så var det med de
Tblev dom oroliga för ungdomarnas framfart
Var det för kaosartat skulle allt bara bli pannkaka?
Han var av en annan uppfattning och kände sej maktlös
Och rös när han tänkte på att
Det kändes lite grövre än att dom bara spelade ett spratt
När dom delade upp allt och placerade i fack
Där bodde mest grannar mot brott, mest pensionärer
Som kände marken är vår vi stannar och slåss för allt i världen
Det här är vårt det där är ert när allt kommer omkring
Får vi se hur svårt det är att förstå när det kommer en grind

Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden

Det var gesten som han satte sej emot
Att han blev behandlad som en liten stackars idiot
En som inte hade nånting där att göra
Skulle inte springa som han ville och komma där och störa
Ett litet problem i bland många
Många med honom såg det bortom horisonten som en del i det långa
Hur det skiljer sej och hur man skiljer av
Och låter relationenerna gräva sin egen grav
Det var en sktisak det visste han
Men med en bitter smak blev det en principsak
Och så kom den dagen, grinden vid magnoliaträdet
Från och med nu så fick han bara känna doften av det

Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden

Magnolia

Chorus: at the end of the afternoon when dinner was almost ready
He stood there, just gathering his senses
As if the rest of the day wasn't worth having
If he couldn't breathe in the wind
And the others, they let him be
It was probably just as well, for he stood with his thoughts in the heavens
And there he could stand and stare himself blind at
The magnolia on the other side of the fence

They used to be neighbors who came with grocery bags
On their way home from work they would meet on the street, stop and talk
They lived in the houses next door to each other
And let the kids run between them, there was always someone who had time for them
They had moved in around the same time
Said something like "good luck" and helped each other unpack
The neighborly harmony between them had national borders between them
But they were no less unanimous
But they got tired in different ways
One with reverence, the other with skepticism, believe it or not
It's strange how neighboring areas differ
Fine formulations complete the picture, he says

Chorus: at the end of the afternoon when dinner was almost ready
He stood there, just gathering his senses
As if the rest of the day wasn't worth having
If he couldn't breathe in the wind
And the others, they let him be
It was probably just as well, for he stood with his thoughts in the heavens
And there he could stand and stare himself blind at
The magnolia on the other side of the fence

Here, houses from the 1800s met with
The younger, slightly poorer ones, and so it was with them
They became worried about the young people's antics
Was it too chaotic, would everything just go to hell?
He had a different opinion and felt powerless
And shuddered when he thought about how
It felt a little rougher than them just playing a prank
When they divided everything up and placed it in boxes
There lived mostly neighbors against crime, mostly pensioners
Who felt the land is ours, we stay and fight for everything in the world
This is ours, that is yours, when all is said and done
We'll see how hard it is to understand when a fence comes along

Chorus: at the end of the afternoon when dinner was almost ready
He stood there, just gathering his senses
As if the rest of the day wasn't worth having
If he couldn't breathe in the wind
And the others, they let him be
It was probably just as well, for he stood with his thoughts in the heavens
And there he could stand and stare himself blind at
The magnolia on the other side of the fence

It was the gesture that he opposed
That he was treated like a poor little idiot
One who had nothing to do there
Shouldn't run as he pleased and come there and disturb
A small problem among many
Many with him saw it beyond the horizon as part of the long
How it differs and how you separate
And let relationships dig their own grave
It was a petty thing, he knew that
But with a bitter taste it became a matter of principle
And then came the day, the fence by the magnolia tree
From now on, he could only smell it

Chorus: at the end of the afternoon when dinner was almost ready
He stood there, just gathering his senses
As if the rest of the day wasn't worth having
If he couldn't breathe in the wind
And the others, they let him be
It was probably just as well, for he stood with his thoughts in the heavens
And there he could stand and stare himself blind at
The magnolia on the other side of the fence