Текст и перевод песни Alexander Rybak - Till en vildmarkspoet

Till en vildmarkspoet

Och snön föll vit i vinterskog
där räven stod på lur
för tystnaden i blånad vildmarkstrakt.
Här dröjde du vid kojans eld
och drömde om en vår
och skrev din sång och höll vid milan vakt.
Nu porlar den i vårens tid
din fors i milsvid skog!
Nu surrar den av bin din sommaräng!
Jag anar spår av kärva steg
som trötta spelmän tog
och rosors blod
i ton från sorgens sträng.
Än sjunger vinden vida,
när hösten brinner röd,
din sång om livets villkor,
om kamp för hem och bröd.
Nu porlar den i vårens tid
din fors i milsvid skog!
Nu surrar den av bin
din sommaräng!
Jag anar spår av kärva steg
som trötta spelmän tog
och rosors blod
i ton från sorgens sträng.
Du vandrare, du speleman,
du kung i tiggardräkt,
du brann i natten fylld av köld och is.
Den eld som brann den värmer än,
din saga och din dikt
om evig sol och sommarparadis.
Nu porlar den i vårens tid
din fors i milsvid skog!
Nu surrar den av bin din sommaräng!
Jag anar spår av kärva steg
som trötta spelmän tog
och rosors blod
i ton från sorgens sträng.
Än sjunger vinden vida,
när hösten brinner röd,
din sång om livets villkor,
om kamp för hem och bröd.
Nu porlar den i vårens tid
din fors i milsvid skog!
Nu surrar den av bin
din sommaräng!
Jag anar spår av kärva steg
som trötta spelmän tog
och rosors blod
i ton från sorgens sträng.

To a Wilderness Poet

And the snow fell white in the winter forest
where the fox lay in wait
for the silence in the blueness of the wild tract.
Here you lingered by the cabin fire
and dreamed of a spring
and wrote your song and kept watch by the charcoal kiln.
Now it ripples in the time of spring
your rapids in the vast forest!
Now it buzzes with bees, your summer meadow!
I sense traces of harsh steps
that tired minstrels took
and the blood of roses
in the tone from the string of sorrow.
The wind still sings far and wide,
when autumn burns red,
your song about the conditions of life,
about the struggle for home and bread.
Now it ripples in the time of spring
your rapids in the vast forest!
Now it buzzes with bees,
your summer meadow!
I sense traces of harsh steps
that tired minstrels took
and the blood of roses
in the tone from the string of sorrow.
You wanderer, you minstrel,
you king in beggar's clothes,
you burned in the night filled with cold and ice.
The fire that burned still warms,
your saga and your poem
about eternal sun and summer paradise.
Now it ripples in the time of spring
your rapids in the vast forest!
Now it buzzes with bees, your summer meadow!
I sense traces of harsh steps
that tired minstrels took
and the blood of roses
in the tone from the string of sorrow.
The wind still sings far and wide,
when autumn burns red,
your song about the conditions of life,
about the struggle for home and bread.
Now it ripples in the time of spring
your rapids in the vast forest!
Now it buzzes with bees,
your summer meadow!
I sense traces of harsh steps
that tired minstrels took
and the blood of roses
in the tone from the string of sorrow.