Koppangen - Swedish Version - Pereric Moraeus feat. Anne Sofie von Otter, Bengan Jansson, Kalle Moraeus & Svante Henryson перевод на немецкий

Koppangen - Swedish Version

Här är stillhet och tystnad
Nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
Klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen
För att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
Som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen
Bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
Som finns med oss här i tiden

Och jag vet att dom som har lämnat oss
Har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor
Så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor
Som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
Som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden
Som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
Som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg

Finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
Och himmelen blir grå
Här är stillhet och tystnad

Nu när psalmen tonat ut
Men jag bär de gamla orden
I mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen

Kanske någon mer hör på
"Hosianna i höjden"
Sen så börjar jag att gå
Och jag går till de andra

Jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes
Och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig

Som vill tro att det hänt
Och som tänder ett ljus
Varje söndag i advent

Koppangen - Deutsche Version

Hier ist Stille und Schweigen
Nun, da das Weiß die Erde färbt
Von der sicheren, alten Kirche
Klingt der Gesang bis hierher

Ich blieb am Wegesrand stehen
Um kurz zu rasten
Und war gefangen im Grenzland
Das Nacht und Tag vereint

Und ein Schein von den Lichtern
Hinter des Fensters Bogenrahmen
Hat die Seelen verbunden
Die hier mit uns in der Zeit sind

Und ich weiß, die uns verlassen haben
Haben verstanden, dass wir
Wie flackernde Flammen sind
Solang wir hier sind

Und dort zwischen funkelnden Sternen
Die eine nach der anderen verblassen
Kommt das Leben ganz nah
Wie ein Hauch von Wahrheit

Wir sind gefangen in der Zeit
Wie ein Abdruck einer Hand
Auf einem frostigen, alten Fenster
Das Gnade fand vor der Zeit

Eine Sekunde bin ich ewig
Dann weiß ich nichts mehr
Nur dies: Ich lebe so stark wie jeder andere
Ich bin hier, mitten auf dem vereisten Weg

Gibt es doch Wärme
Obwohl der Schnee fällt
Und der Himmel grau wird
Hier ist Stille und Schweigen

Nun, da der Psalm verklingt
Doch ich trage die alten Worte
In meinem Herzen wie zuvor
Und ich singe zum Himmel

Vielleicht hört noch jemand zu
"Hosianna in der Höhe"
Dann beginne ich zu gehen
Und ich geh zu den anderen

Ich will den Weihnachtsfrieden spüren
Ich will glauben, dass er geboren wurde
Und hier bei uns in der Zeit ist
Es ist Weihnachten, und ein Kind ist in mir

Das glauben will, dass es wahr ist
Und das eine Kerze entzündet
Jeden Sonntag im Advent