Текст и перевод песни Arja Saijonmaa - Titanic (Andraklasspassagerarens Sista Sång)

Titanic (Andraklasspassagerarens Sista Sång)

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till
Att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste
Osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja
Jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg
Hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten
På din kind

Vi fäljde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det 'gentli'n var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass
Som trängde sej lite dumt

Vi träffa en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck, sa kaptenen
Att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nå'n hissanordning
Som någon hade glömt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann'
Nu börja skeppet att sjunka snabbare
Och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet
Men vi beslöt att stanna kvar ombord

Sen lämna råttorna skeppet för att söka sej mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann' i hand
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i dom båtar som satts i sjön fanns inte plats
För en enda till

Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt
För just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står
Men flaggan, den går i topp

Titanic (Song of the Second-Class Passenger)

It started as a trembling on the lower deck
It filled us more with amazement than with terror
We did not quite understand the reason why
The ship had sprung a leak
We had been told that this was the most modern ship in the world
Unsinkable

You took our photo of the children, your jewelry and your hat
I took a sweater
I thought the sea would surely be cold
When we stepped out of our cabin and saw
How the water had begun to pour in
I saw a tear, or was it perhaps a drop of water
On your cheek

We followed the arrows that indicated the location of the lifeboat
It was on the top deck, even though we 'gentli'n were first class
There were quite a few of us, but everyone took it quite calmly
It was just a gentleman from third class
Who pushed his way in a bit stupidly

We met a man we had greeted before
He introduced us to his daughter and his wife
When we got on deck, the captain said
That the lifeboat could not be launched
It was apparently the chains to some lifting device
That someone had forgotten

We went to the bar and got a free glass of champagne
And we toasted the empire and each other'
Now the ship began to sink faster
And its tilt was quite large
Many jumped into the water
But we decided to stay on board

Then the rats left the ship to find their way to land
But we stood there on deck and held each other's hand
We thought, the sea is far too big and cold and wild
And in those boats that had been launched there was no room
For a single more

Then the ship's orchestra played Nearer, My God, to Thee
It seemed a bit silly but yet quite typical
For our time
We have lost the very last spark of hope
We go down where we stand
But the flag, it goes to the top