Текст и перевод песни Augustifamiljen feat. Emil Svanängen - Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min mila

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida
Medan stjärnorna vandra′ och nätterna går
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag har tänk mig en vandrande snöhöjd blomma
Och drömde om ett skälvande, gäckande skratt
Jag trodde jag såg den mest älskande komma
Genom skogen, över hedarna, en snötäckt dag

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står
Och höja ett jublande rop mot den kära:
"Välkommen, du som väntat i ensamma år"

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och skyarna gå
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå

I Wait by My Charcoal Pile

I wait by my campfire as the hours pass by
As the stars wander and the nights go by
I wait for a woman from far and wide
My dearest, my dearest with blue eyes

I imagined a wandering snowdrop
And dreamed of a trembling, elusive laugh
I thought I saw the most beloved coming
Through the forest, over the moors, on a snowy day

Gladly I wanted to carry my dream in my hands
Through the thickets to where my hut stands
And raise a jubilant cry to my dear:
"Welcome, you who have waited in lonely years"

I wait by my charcoal pile as the hours pass
As the forests sing and the clouds pass by
I wait for a wanderer from far and wide
My dearest, my dearest with blue eyes

I wait for a wanderer from far and wide
My dearest, my dearest with blue eyes