Текст и перевод песни Björn Afzelius - Dockhemmet

Dockhemmet

Var det så här det skulle sluta?
Var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
Kan bryta ner varandra så

Tänk att de händer som har smekt mig
Kan riva upp så djupa sår
Tänk att de läppar som har kysst mig
Kan attackera mig så hårt

Hur kan jag själv bli så förbittrad?
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad?
Hur kan man bli så jävla kall?

Vad är det för en gräslig avgrund?
Som plötsligt öppnats i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar?
Om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
Med vännerna vad som var fel
Jag orkar en gång inte se dem
Det är fullt tillräckligt som det är

Tids nog så kommer de att säga
Att livet måste ha sin gång
Att nya möjligheter väntar
Att det är fel att se sig om

För min del får livet återvända
På vilket jävla vis som helst
Men just nu måste jag bekänna
Det är mycket ensamt här ikväll

Dockhemmet

Was it this way that it should end?
Was it this way that it should go?
Think of two people who have loved
Can break each other down so

Think of the hands that have caressed me
Can tear open such deep wounds
Think of the lips that have kissed me
Can attack me so hard

How can I become so bitter myself?
How can one say all that I said?
How can I become so hardened myself?
How can one become so fucking cold?

What is that horrible abyss?
That has suddenly opened up in my soul?
How can one think such thoughts?
Of someone you once wanted well?

I can't go through it
With friends what was wrong
I can't bear to see them once
It's quite enough as it is

In time they will say
That life must take its course
That new opportunities await
That it's wrong to look around

For my part, life can return
In any fucking way
But right now I must confess
It's very lonely here tonight