Drottningen av Vence - Björn Afzelius перевод на немецкий

Drottningen av Vence

När varmen vibrerar I det ljuvliga Provence
Då finns vi, som vanligt, ner' på Henry's Bar I Vence
Vi njuter siestan vid en iskall halva vin
Och inväntar tåligt den betagande Christine
Därinne hörs ropen från ett märkligt klientel
Dom Snälla Förlorarna I livets eget spel
Här häckar konstnärerna och hororna I sta'n
Här sitter bohemerna och flummarna på rad

Här lever man med varandra
Vid sidan av alla andra
Här söker man livets rus
Till dagens lägsta pris
Här ställer man inga frågor
Här delar man samma plågor
Här är varje njutning
Kanske livets sista spis

Vi sneglar förstulet ut mot torget då och då
Vi känner så väl till vilken väg hon brukar gå
När klockan slår fyra bjuder Henry själv på vin
Då är det snart dags för den bedårande Christine

Och plötsligt så tystnar vrålen
Och plötsligt så dämpas sorlen
Och alla förlorarna
Går ut på trottoarn
Där skrider hon fram I vimlet
Som nedstigen från en himmel
Det vackraste av dom alla
Drottningen av Vence

Hom samlar förnödenheter I sin bruna korg
Och sakta förbleknar stadens färgsprakande torg
Då nicker vi mot varann och höjer våra glas
Snart är det vår tur, snart har vår drottning handlat klart

Så vänder hon sej mot baren
Och ser oss på trottoaren
Och ger oss ett leende
Som ingen annan har
Då skriker vi ut extasen
Och krossar dom tomma glasen
Då vet vi att också
Denna afton kan bli bra

Die Königin von Vence

Wenn die Wärme im lieblichen Provence vibriert
Dann sind wir, wie üblich, unten in Henry's Bar in Vence
Wir genießen die Siesta bei einem eiskalten halben Wein
Und warten geduldig auf die bezaubernde Christine
Drinnen hört man die Rufe einer merkwürdigen Klientel
Die Netten Verlierer im Spiel des Lebens selbst
Hier nisten die Künstler und die Huren der Stadt
Hier sitzen die Bohemiens und die Kiffer in einer Reihe

Hier lebt man miteinander
Abseits von allen anderen
Hier sucht man den Rausch des Lebens
Zum niedrigsten Preis des Tages
Hier stellt man keine Fragen
Hier teilt man dieselben Qualen
Hier ist jeder Genuss
Vielleicht die letzte Mahlzeit des Lebens

Wir spähen verstohlen zum Marktplatz hinüber, dann und wann
Wir kennen den Weg, den sie zu gehen pflegt, nur zu gut
Wenn die Uhr vier schlägt, gibt Henry selbst einen Wein aus
Dann ist es bald Zeit für die anbetungswürdige Christine

Und plötzlich verstummt das Gebrüll
Und plötzlich dämpft sich das Gemurmel
Und alle Verlierer
Gehen hinaus auf den Bürgersteig
Dort schreitet sie durch das Gewimmel
Wie vom Himmel herabgestiegen
Die Schönste von allen
Die Königin von Vence

Sie sammelt Vorräte in ihrem braunen Korb
Und langsam verblasst der farbenprächtige Marktplatz der Stadt
Dann nicken wir uns zu und erheben unsere Gläser
Bald sind wir dran, bald hat unsere Königin fertig eingekauft

Dann wendet sie sich zur Bar
Und sieht uns auf dem Bürgersteig
Und schenkt uns ein Lächeln
Wie es keine andere hat
Dann schreien wir die Ekstase heraus
Und zerschmettern die leeren Gläser
Dann wissen wir, dass auch
Dieser Abend gut werden kann