Текст и перевод песни Björn Afzelius - Exil

Exil

Är livet att förtrycka eller att förtryckas
Så blir kärleken en måttstock på hur väl man lyckas.
Då står ensamhet för frihet,
Förälskelse för tvivel,

Och ömhet blir ett svaghetens bevis.

Då börjar vi som lärt oss va rädda för varandra,
Ta spänntag för att pröva styrkan hon den andra.
Och så virvlar feberdansen,
Tills någon mist balansen,
Och kärlek blitt ett annat ord för hat.

Så söker man det fula i människan intill sej.
Så stöter du din värja i svagheterna i mej.
Och då drar jag åt mej handen,
Och knyter den i skammen,
Och slår dej där jag vet att det gör ont.

Så blir alla vackra minnen som drömlika visioner
Och kvinnorna jag älskat som nedlagda stationer,
Där jeg stigit av och väntat,
Ja, hela tiden längtat,
Till att nästa tåg ska ta mej därifrån.

Så flyr man till nån annan som bländar och bedårar.
Som om kärleken stod över arbete och tårar.
Ja, som om tryggheten och värmen
Och kamratskapen var värden
Som plötsligt bara uppstod av sej själv.

Exile

Is life about oppressing or being oppressed
Thus love becomes a yardstick of how well you succeed.
Then solitude represents freedom,
Affection for doubt,

And affection becomes a proof of weakness.

Then we who have learned to be afraid of each other,
Start dueling to test each other's strength.
And so the fever dance whirls,
Until someone loses balance,
And love has become another word for hate.

So you look for the ugly in the human next to you.
Thus you thrust your sword into my weaknesses.
And then I pull my hand,
And clench it in shame,
And hit you where I know it hurts.

So all the beautiful memories become dreamlike visions
And the women I've loved like closed stations,
Where I got off and waited,
Yes, all the time longing,
For the next train to take me away from there.

So you flee to someone else who dazzles and delights.
As if love were above work and tears.
Yes, as if security and warmth
And fellowship were values
That suddenly just appeared by themselves.