Текст и перевод песни Björn Afzelius - Feberdansen

Feberdansen

Är livet att förtrycka eller att förtryckas
Så blir kärleken en måttstock på hur väl man lyckas.
Då står ensamhet för frihet,
Förälskelse för tvivel,

Och ömhet blir ett svaghetens bevis.

Då börjar vi som lärt oss va rädda för varandra,
Ta spänntag för att pröva styrkan hon den andra.
Och så virvlar feberdansen,
Tills någon mist balansen,
Och kärlek blitt ett annat ord för hat.

Så söker man det fula i människan intill sej.
Så stöter du din värja i svagheterna i mej.
Och då drar jag åt mej handen,
Och knyter den i skammen,
Och slår dej där jag vet att det gör ont.

Så blir alla vackra minnen som drömlika visioner
Och kvinnorna jag älskat som nedlagda stationer,
Där jeg stigit av och väntat,
Ja, hela tiden längtat,
Till att nästa tåg ska ta mej därifrån.

Så flyr man till nån annan som bländar och bedårar.
Som om kärleken stod över arbete och tårar.
Ja, som om tryggheten och värmen
Och kamratskapen var värden
Som plötsligt bara uppstod av sej själv.

Feberdansen

Is life about oppressing or being oppressed
Love can be the measure of success.
Loneliness means freedom.
Infatuation means suspicion.

Tenderness is proof of weakness.

We have learned to be afraid of one another.
We try to test our strength against the other.
The fever dance begins.
Someone loses their balance.
Love becomes another word for hate.

People always look for the ugliness in those around them.
You thrust your sword into my weaknesses.
I draw back my hand.
It trembles in shame.
I hit you where I know it hurts.

Beautiful memories seem like dreamlike visions.
The women I have loved are like abandoned stations.
I get off and wait.
I always wait.
For the next train to take me away from here.

We escape to someone else who dazzles and deceives us.
As if love were above work and tears.
As if security, warmth
and companionship were values
that suddenly just appear on their own.