Текст и перевод песни Björn Afzelius - Fröken Julie

Fröken Julie

Du hade mist den största illusionen
Av den största myt vi hört sen vi var små
Men för min del var problemet av en helt annan natur
För krogen stängde redan klockan två

Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Baccus i sitt knä
Den ena led en oförrätt som fordrade revansch
Den andre villa dricka upp sin själ

En blick som sedan länge varit brusten
Såg in i en som flammade som eld
En fråga lika själlös som allt för ofta ställd
Blev nyckeln till et 'verklasshotell

Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
För att tvätta bort en helt annan arom
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
Så skulle du gå som en nyfödd därifrån

Julie, ja, så var visst ditt namn
Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean
Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel
Där du och jag var lankorna på bordet

En kärlekslös och ordlös kramp i mörker
En handduk på ett bolster som var kallt
En tröja mot en stola på en matta full med spikar
En långkalsong mot silkesstrumpans kant

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick
Förhoppningsvis så tänkte du som jag
Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta
Också tomma nätter följs ju av en dag

Nej det gjorde ingen skada inte heller någon nytta
Också tomma nätter följs ju av en dag

Miss Julie

You had lost the greatest illusion
Of the greatest myth we've heard since we were young
But for me the problem was of a completely different nature
For the tavern closed at two

Yes, there you sat in the ruins of pure love
With one who had Bacchus on his lap
One suffered an injustice that demanded revenge
The other wanted to drink away his soul

A look that had long been shattered
Stared into one that blazed like fire
A question as soulless as all too often asked
Became the key to a cheap hotel

Yes, you wanted to feel the smell of a drunk against your body
To wash away a completely different scent
And you thought that if pigs can be cleansed by mud
Then you would leave there like a newborn

Julie, yes, I think that was your name
Yes, I remember you fell off your chair when I said mine was Jean
Yes, fate held a trump card in a game
Where you and I were the pawns on the table

A loveless, wordless convulsion in the darkness
A towel on a bolster that was cold
A sweater against a stole on a carpet full of nails
Long johns against the edge of silk stockings

Yes, I noticed that you pretended to sleep when I left
Hopefully, you were thinking the same thing as I was
That it did no harm, and it did no good
Even empty nights are followed by a day

No, it did no harm and no good either
Even empty nights are followed by a day