Född Fri - Björn Afzelius перевод на немецкий

Född Fri

Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut
I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två

Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen

Med fågeln i huset var min ensamhet 'ver
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur

Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på

Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestömt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fögel flög ut

Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng 'ver mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning 'ver
Att få leva i frihet igen
Ja, jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng 'ver mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning 'ver
Att få leva i frihet igen

Frei Geboren

Ich fand den Vogel, am Brunnen im Hof
An einem rauen Vorwinterabend
Er lag da auf dem Boden, mit unbrauchbarem Flügel
Und mit Augen blank vor Schreck
Ich schloss meine Hände vorsichtig um den Körper
Und trug ihn in mein Haus
Er aß und er trank, und er schlief die ganze Nacht
Vor dem Kaminfeuer, bis das Feuer erlosch
Im Morgengrauen wachte ich davon auf, dass der Vogel
Sich auf meine Brust gesetzt hatte
Dort saß er und sang die lieblichsten Töne
Mit seiner reinen und glasklaren Stimme
Und die Töne erfüllten mein ödes Haus
Bis in die entferntesten Ecken und Winkel
Der Gesang machte mich froh, und mein Gemüt wurde heiter
Denn ich wusste, jetzt waren wir zwei

Ich kaufte meinem Vogel einen goldenen Käfig
Und stellte ihn mitten auf meinen Tisch
Er war dabei, wenn ich schrieb, er war dabei, wenn ich aß
Und er war auch dabei, wenn ich schlief
Ich sprach mit dem Vogel, ich spielte für den Vogel
Und er wurde wie ein lieber alter Freund
Und in meinen Stunden der Trauer und Verzweiflung
Sang er mich wieder glücklich

Mit dem Vogel im Haus war meine Einsamkeit vorbei
Und bald spürte ich wieder Lebenslust
Also lud ich zum Fest ein, und ich lud zum Tanz ein
Und Freunde füllten mein Heim
Wir saßen ganze Nächte und sprachen über Erinnerungen
Manchmal bis es hell wurde
Und der Vogel saß bei uns, wie spät es auch wurde
Bis er in seinem Käfig einschlief

Und Monate kamen, und Monate gingen
Und bald war der Sommer zum Herbst geworden
Und der Vogel wurde jeden Tag stiller
Bis er schließlich seine Stimme verlor
Er saß in seinem Käfig und schaute aus dem Fenster
Auf einen Himmel so bleischwer und grau
Und erst im Oktober verstand ich endlich
Worauf er da saß und schaute

Am Himmel sah man sie in Formation fliegen
Auf dem Weg zu ihrem richtigen Zuhause
Sie zogen instinktiv, sie folgten den Gesetzen
Die die Natur so weise bestimmt hat
Ich sah auf meinen Vogel, der da auf dem Tisch saß
So gefesselt und traurig und still
Also öffnete ich das Fenster, und ich öffnete den Käfig
Und ich sah, wie mein Vogel hinausflog

Es geht auf den Frühling zu, bald werden die Bäume ausschlagen
Nun sind Dunkelheit und Kälte vorbei
Ich gehe in meinem Garten umher und blicke zum Himmel hinauf
Denn ich weiß, bald kommen sie hierher
Und ich glaube, gerade einer von ihnen wird
Eine extra Runde über meinem Haus drehen
Und sei es nur, um seine Dankbarkeit zu zeigen
Wieder in Freiheit leben zu dürfen
Ja, ich glaube, gerade einer von ihnen wird
Eine extra Runde über meinem Haus drehen
Und sei es nur, um seine Dankbarkeit zu zeigen
Wieder in Freiheit leben zu dürfen