Текст и перевод песни Björn Afzelius - Hiroshima

Hiroshima

Två gånger lyfte dödens fågel i natten.
Två gånger flög den mot en sovande stad.
Och i sina klor hade den en sol.
Två gånger flög den fågeln ut i natten.
Två gånger såg vi Solen störta till marken.
Två gånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var så varm, skenet var så starkt;
Två gånger brände Solen fast i Jorden.

Ännu skriker männ'skor i sömnen.
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet i blodet.
Ännu skördas ofödda liv.

Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bär dom i sina klor?
Flyger dom mot mej?
Siktar dom på mej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?

Skräcken kramar hela Europa.
Skräcken skuggar snart också dej.
Skräcken bryter ner mina vänner.
Skräcken förlamar snart också mej.

Livet glider ur våra händer.
Livet angår snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening.
Livet liknar alltmer ett bloss.

Rätten är snart att bara hoppas.
Rätten är snart att bara tro.
Hoppas på nå'n form av besinning.
Tro på en möjlighet för vår jord.

Men vem är jag att ställa mej bredvid?
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden
åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännarna?
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals
Och be dom bita tills jag mister andan?

Jag är här, jag ser ju mina barn.
Dom är här, dom litar på sin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid,
Det är nu jag måste bygge deras framtid.
Ännu är jag stark!
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss för dom så länge jag finns till!

Hiroshima

Twice the living bird of death lifted flight into the night.
Twice it flew to a sleeping city.
And in its claws it carried a sun.
Twice the bird flew out into the night.
Twice we saw the Sun crash to the ground.
Twice the lights of all creation flared.
The Sun was so warm, the light so strong,
Twice the Sun burned deep into the Earth.

Still, the people below scream in their sleep.
Still, the women give birth to the dead.
Still, the poison lives in the blood.
Still, the unborn are dying.

How many birds are flying over the Earth now?
How many suns do they carry in their claws?
Are they flying toward me?
Are they aiming at me?
How many birds are soaring over the Earth?

Terror is squeezing all of Europe.
Soon, terror will be shadowing you, too.
Terror is destroying my friends.
Soon, terror will paralyze me, too.

Life is slipping out of our hands.
Life will soon not concern us.
Life is slowly losing its meaning.
Life is becoming more and more like a passing flame.

Soon, the law will be just a hope.
Soon, the law will be just a belief.
Hoping for some kind of reflection.
Believing in a possibility for our world.

But who am I to set myself aside?
Who am I to turn a blind eye to a struggle?
Who am I to leave the future
to those who only strive to go backward?
Who am I to let down my friends?
Who am I to wring my hands?
Who am I to show 'em my neck
And ask 'em to bite until I lose my breath?

I'm here; I see my children.
They're here; they trust their father.
I'm now; this is the time of my life.
This is when I must build their future.
I'm still strong!
I'm still standing in the middle of life!
There are still those I love!
I will fight for 'em as long as I live!