Текст и перевод песни Björn Afzelius - Juanita

Juanita

Juanita, hon var vacker som en gryning,
När dom möttes i Madrid för längesen.
Och han var ung, han var en av många hundra,
Som rest ner för att slåss för friheten.
Och Juanita, hon var med dom vid fronten,
Och hennes glöd gav dom andra kraft och mod.
Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren,
Om folket och den framtid
Som hon var beredd att försvara med sitt blod.
Juanita, han ska alltid komma 'håg dej,
För hans inre ska du alltid finnas kvar.
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var.
Men dom förlorá, för fascisterna var starka,
Och han for hem, med bara bitterheten kvar.
Och Juanita måste gömma sej i bergen,
Och fast han skrev så fick han aldrig några svar.
Men åren gick, och också hjältar blir gamla,
Och dom får hoppas att dom yngre vill ta vid.
Han blev gift, och fick söner och döttrar
Och hans tid med Juanita
Blev liksom en drömbild från ett annat liv.
Juanita, han ska alltid komma 'håg dej
För hans inre ska du alltid finnas kvar.
Juanita, fast han aldrig kunde få dej,
Kan han minnas hur stark och fin du var.
Hans båda söner var i Spanien förra sommarn
Och semestra'på ett nybyggt lyxhotell.
Dom hade träffat en gammal gumma ner vid stranden,
När dom gick ut för att festa sent en kväll.
Dom hade pratat och berättat vad dom hette,
Och om sin far som en gång varit i Madrid.
Då steg hon upp och sa: "Honom har jag älskat!
Men här springer ni och göder nå't
Han har bekämpat med risk för eget liv!
Så ge er av! Jag är trött på er svängar!
För ni fördröjer bara frihetens stund!
Och ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun!"
Juanita, han ska alltid komma 'håg dej,
För hans inre ska du alltid finnas kvar.
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var.

Juanita

Juanita, my dear, you were beautiful as a sunrise,
When you two met in Madrid long ago.
And he was young, one of many hundreds,
Who travelled down to fight for freedom.
And Juanita, you were with them on the front lines,
And your passion gave the others strength and courage.
And in the evenings, you sang songs to the guitar,
About the people and the future
That you were willing to defend with your blood.
Juanita, my dear, I will always remember you,
For you will always be in my heart.
Juanita, even though I could never have you,
I can remember how strong and beautiful you were.
But they were defeated, for the fascists were strong,
And he went home, with only bitterness remaining.
And Juanita, you had to hide in the mountains,
And though he wrote, he never received any answers.
But the years passed, and even heroes grow old,
And they hope that the younger ones will take over.
He got married, and had sons and daughters,
And his time with Juanita
Became like a dream image from another life.
Juanita, my dear, I will always remember you,
For you will always be in my heart.
Juanita, even though I could never have you,
I can remember how strong and beautiful you were.
His two sons were in Spain last summer,
And they vacationed at a newly built luxury hotel.
They had met an old woman down by the beach,
When they went out to party late one evening.
They had talked and told her their names,
And about their father who had once been in Madrid.
Then she stood up and said: "I loved him!
But there you run and feed what
He has fought against at the risk of his own life!
So get out of here! I'm tired of your swinging!
For you are just delaying the hour of freedom!
And you should know that the money of tourists
is like honey in the mouth of oppressors!"
Juanita, my dear, I will always remember you,
For you will always be in my heart.
Juanita, even though I could never have you,
I can remember how strong and beautiful you were.