Текст и перевод песни Björn Afzelius - Livets Skatt

Livets Skatt

På en öde plats vid havet, där kusten stupar brant
Har vattnet gjort en grotta, man inte ser från land
Därinne finns en kista, jag ägt i alla år
Och det är bara jag som känner platsen där den står

Den kistan är en gömma för alla mina dar
För tider jag har levat och stunder jag har kvar
Där spar jag alla saker, jag hittar på min stig
Ja, kistan innehåller allt jag kallar mitt liv

Där har jag mina drömmar och mina sanningar
Där har jag mina sorger och brustna kärlekar
Där har jag all min längtan och alla mina skratt
Allt finns där i min kista, den är min egen skatt

Och för varje dag blir kistan, alltmera värdefull
För det falska rostar sönder och det sanna blir till guld
Därför ser jag lika tydligt, som i en bilderbok
Om det jag finner är nåt värt eller bara gammalt skrot

Men nu jagas jag av frestare, varenda månlös natt
Dom känner till min kista och dom fruktar för dess kraft
Så dom prövar att förföra mej, med flärd och flyktig prakt
Men helst vill dom förgöra mej och utplåna min skatt

Men säljer jag min kista, så kan jag inget mer
Då vet jag inte längre vad som är rätt eller fel
Då mister jag min styrka och då är jag inget hot
Så jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok

Nej, jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok

Le Trésor de la Vie

Dans un lieu désert au bord de la mer, où la côte s'abaisse brusquement
L'eau a sculpté une grotte, invisible depuis la terre
À l'intérieur, il y a un coffre, que je possède depuis des années
Et je suis le seul à connaître l'endroit où il se trouve

Ce coffre est un abri pour tous mes jours
Pour les époques que j'ai vécues et les moments qu'il me reste à vivre
J'y conserve tous les objets que je trouve sur mon chemin
Oui, le coffre contient tout ce que j'appelle ma vie

J'y ai mes rêves et mes vérités
J'y ai mes peines et mes amours brisés
J'y ai toutes mes aspirations et tous mes rires
Tout est là dans mon coffre, c'est mon propre trésor

Et chaque jour, le coffre devient de plus en plus précieux
Car le faux rouille et le vrai se transforme en or
C'est pourquoi je vois aussi clairement que dans un livre d'images
Si ce que je trouve vaut quelque chose ou n'est que de la vieille ferraille

Mais maintenant, je suis chassé par les tentateurs, chaque nuit sans lune
Ils connaissent mon coffre et ils craignent sa puissance
Alors ils essaient de me séduire, avec des artifices et des splendeurs fugaces
Mais surtout, ils veulent me détruire et anéantir mon trésor

Mais si je vends mon coffre, je ne peux plus rien faire
Alors je ne saurai plus ce qui est bien ou mal
Je perdrai ma force et je ne serai plus une menace
Alors je ne laisserai jamais tomber la clé de mon propre livre d'images

Non, je ne laisserai jamais tomber la clé de mon propre livre d'images