Текст и перевод песни Björn Afzelius - Så vill jag bli

Så vill jag bli

Det blåste I mitt inre en iskall, höstlig vind
Och frosten I mitt sinne drev pärlor till min kind
Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn
Och huden blev en fästning som inget släppte in

Då stod du där I vimlet och sträckte ut din hand
Som polstjärnan på himlen som hjälper en I land
Så råkades två stjärnor I rymdens oändlighet
Två tynande lanternor på havets ödslighet

Och den som börjat stelna, och trotsa kärleken
Befruktas till att leva och älska själv igen

Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben
Som luften och som Jorden; som livet dom dej ger
Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård
Och kunna fukta marken framför dej där du går

I Want to Be Like That

An icy, autumnal wind blew inside me
And the frost in my mind brought pearls to my cheek
And the cold reached out and tanned my skin
And my skin became a castle that let nothing in

Then you stood there in the crowd and extended your hand
Like a pole star in the sky that helps one ashore
So two stars met in the vastness of space
Two dwindling lanterns in the solitude of the sea

And the one that began to stiffen and defy love
Is fertilized to live and love again

I want to be like the Sun that warms your legs
Like the air and the Earth; like the life they give you
I want to be like the rain when your way feels hard
And to be able to moisten the ground in front of you where you go