Introduktion av Bo Holmström - Blues перевод на немецкий

Introduktion av Bo Holmström

Inte är det nån perfekt värld inte.
Nu flyr dom igen. Kvinnor, gamla, barn som gråter. Över bergen.
Kurder, Bosnien, Kosovo, Afrika, Asien. Platserna varierar.
Scenerna är desamma. År efter år, och vad kan vi göra åt det?
Bättre att flumma ut va? Inte.
Och så stänger dom fabriken, Ericsson, Volvo, SKF, vad heter dom inte alla.
Miljarder i vinst gör de. Och det där jobbet jag hade hoppats på.
Det har de rationaliserat bort. Det fick visst en robot.
Bättre att flumma ut va? Inte

Och visst super dom upp pengarna som jag har betalat i skatt,
För att de skulle skulle gå till dagis, skola och vård.
Motala, Gävle och vad heter inte alla platser?
Politiker va? Ska man skita i dom, bättre att flumma ut va? Inte.
Den här världen är ju inte bättre än vad vi gör den till.
Och är inte jag en del av världen? Joo.
Kan inte kräva ändring och bättring av information om vad dom håller på med?
Jo, det kan jag. Och har jag lagen, grundlagen faktiskt på min sida, och det har jag.
Är jag smartare än dem? Det är jag nog.
Om jag inte flummar ut så kan jag slå dom.
Om jag inte flummar ut så kanske jag kan göra det bättre nånstans.
Om jag inte flummar ut kanske jag en dag, när solen skiner och fåglarna kvittrar och vattnet är varmt, kan jag säga
"Det blev lite bättre nånstans, jag har nånting att jobba för, kanske tillsammans med några andra"
Kanske är det så att själva fajten, själva försöket att göra nåt, det är det som är meningen med livet.
Även om det inte blir perfekt.
Om jag inte flummar ut alltså.

Einführung von Bo Holmström

Es ist keine perfekte Welt, nein.
Jetzt fliehen sie wieder. Frauen, Alte, weinende Kinder. Über die Berge.
Kurden, Bosnien, Kosovo, Afrika, Asien. Die Orte wechseln.
Die Szenen sind dieselben. Jahr für Jahr, und was können wir dagegen tun?
Besser abzudriften, was? Nicht.
Und dann schließen sie die Fabrik, Ericsson, Volvo, SKF, wie sie nicht alle heißen.
Milliarden an Gewinn machen sie. Und dieser Job, auf den ich gehofft hatte.
Den haben sie wegrationalisiert. Den hat wohl ein Roboter bekommen.
Besser abzudriften, was? Nicht

Und sicher versaufen sie das Geld, das ich an Steuern gezahlt habe,
Damit es für Kitas, Schulen und Pflege verwendet würde.
Motala, Gävle und wie die Orte nicht alle heißen?
Politiker, was? Soll man auf sie scheißen, besser abzudriften, was? Nicht.
Diese Welt ist ja nicht besser, als wir sie machen.
Und bin ich nicht ein Teil der Welt? Doch.
Kann ich nicht Änderung und Besserung fordern, Information darüber, was sie treiben?
Doch, das kann ich. Und habe ich das Gesetz, das Grundgesetz tatsächlich auf meiner Seite, und das habe ich.
Bin ich schlauer als die? Das bin ich wohl.
Wenn ich nicht abdrifte, dann kann ich sie schlagen.
Wenn ich nicht abdrifte, kann ich es vielleicht irgendwo besser machen.
Wenn ich nicht abdrifte, kann ich vielleicht eines Tages, wenn die Sonne scheint und die Vögel zwitschern und das Wasser warm ist, sagen
"Es wurde irgendwo ein bisschen besser, ich habe etwas, wofür ich arbeiten kann, vielleicht zusammen mit einigen anderen"
Vielleicht ist es so, dass der Kampf selbst, der Versuch, etwas zu tun, der Sinn des Lebens ist.
Auch wenn es nicht perfekt wird.
Wenn ich also nicht abdrifte.