Текст и перевод песни Carl Norén - Jag har drömt

Jag har drömt

Jag har drömt jag skulle sjunga vad jag känner,
Hur jag hatar, hur jag älskar, hur jag bannar, hur jag ber,
Hur i vanvett jag flyr från mina vänner,
Och i mörkret till den okände ber.

Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga,
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus,
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus.

Jag har drömt, att när alla stjärnor skina,
över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt,
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina,
Skulle lära mig att kväda vad jag känt.

Jag har drömt att en liten liten kvinna,
Skulle söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt,
Och när allt som jag byggt måste brinna,
Skulle följa mig i elddopets natt.

Jag har tänkt att alla jagande åren,
Som ha dödat det jag älskat, som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren,
Som har bott hos mig och bländat mig och gått.

Jag har trott att alla stormarna som rasat,
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång.
Att där jag snavat över helvetet och fasat,
Jag skulle lära mig dess visor en gång.

Men se mitt solur mot middagen skrider,
Och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider,
När det ändlösa mörkret jag har sett?

Skall jag leva tills jag lärt mig att smida
Alla rosor, alla fasor till en levande ked,
Som skall skälva som en rusig och glida
Som en stråkton i dödsmörkret ned?

I have dreamed

I have dreamed I would sing what I feel,
How I hate, how I love, how I curse, how I pray,
How in madness I flee from my friends,
And in the darkness to the unknown I pray.

I have dreamed that I would sing a song,
About all the horrors of souls, all the lights of heaven,
About when I see the whole world dance and swing
And tremble in a foolish rush.

I have dreamed that when all the stars shine,
Over a wilderness that whispers, what happened in loneliness,
That all the winds that blow around the lakes would teach me,
To sing what I felt.

I have dreamed that a dear little woman,
Would lull me to sleep with songs, would caress me with laughter,
And when all that I have built must burn,
You would follow me into the night of the baptism by fire.

I have thought that all the hunting years,
That have killed what I loved, that have stolen what I got
Would teach me a song about spring,
Who has lived with me, who has fascinated me and left me.

I have believed that all the storms that raged,
In my soul would mix to a mad song.
That where I stumbled over hell and horror,
I would learn its songs at once.

But see my sundial against noon,
And my heart has never sung what it asked for!
Shall I sing first in the times of the shade of death,
When I have seen the endless darkness?

Shall I live until I learn to forge
All roses, all horrors to a living chain,
That shall tremble as a drunken man and fall asleep
As a chord in the darkness of death?