Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Ballad Om En Gammal Knarkare

Ballad Om En Gammal Knarkare

In kom en gammal knarkare på Klara Polisstation
Hans skor var våta och hans ögon kalla
Och när han skulle tala fick han inte fram en ton
Så han kunde varken sjunga eller tjalla

Vi la honom i en ensamcell, hans säng var våt av blod
Så småningom gick han in och ut som barn i huset
En vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på brevet stod:
"Jag offrar mina skor för det gröna ljuset"

Och alla började skratta åt vad som där stod
Och alla telefoner började ringa
Och våran kommisarie, han skrek i vredesmod:
"Vi vill ha glada budskap eller inga!"

Men då säger assistenten, som var en schysst assistent
Faktiskt

"Men jag öppnade brevet och jag läste som så:
'Hej Bröder, lyssna nu till min historia!
En gång var jag en vacker prins och lycklig som få
Min faders stolthet och min moders gloria

En vacker dag, emellertid, tog jag min första sil
Då öppnades min ögon och jag skåda'
Bland alla stackars jävlarna som åker i fil
Och bor och dör och äter i en låda

Så jag gav bort min arvedel till första bästa svin
Som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
Som jag hade i små kapslar på en hylla

Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt
Och jag blev hatad utav mina bröder!
Men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt
Där jag bodde i en svinkvart på Söder

Det sista som jag bytte bort, det var min vackra röst
Mot Adams äpple och för fagra Eva
Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst
Och jag var trött, jag ville inte leva'"

Här slutade brevet och intet öga torrt
Och kommissarien röt: "Nå, för satan!
Släpp ut den fan ur cellen och se till att ha kommer bort!"
Så där låg snart vår knarkare på gatan

Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren:
"Låt alla era skenkänslor fara!
För denna vackra prins, han gav bort allt vackert sken
Därför skall han evinnerligen vara!"

Man trodde ju Gud fader, här i vår stad
Ej skulle va välkommen, trodde du ja!
Men femti gamla knarkare som han stod i en rad
Och stampade och skrek: "Halleluja!"

Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
Och la det i en plastpåse med hans spruta
Och sedan steg de sakta mot himmelen opp
Och nu är klockan mycket, dags att sluta!

Ballad of an Old Junkie

An old junkie came into the Klara Police Station,
His shoes were wet and his eyes were cold,
And when he tried to speak, he couldn't make a sound,
So he could neither sing nor snitch.

We put him in a solitary cell, his bed was wet with blood,
Eventually, he walked in and out like a child in the house,
One fine day he suddenly showed up with a letter and on the letter it said:
"I sacrifice my shoes for the green light"

And everyone started laughing at what was written there,
And all the phones started ringing,
And our commissioner, he shouted in anger:
"We want good news or none at all!"

But then the assistant, who was a decent assistant,
Actually

"But I opened the letter and I read it like this:
'Hey Brothers, listen to my story now!
Once I was a handsome prince and happy as can be,
My father's pride and my mother's glory'

One fine day, however, I took my first hit,
Then my eyes were opened and I saw,
Among all the poor bastards who ride in line,
And live and die and eat in a box'

So I gave away my inheritance to the first best pig,
Who ran off and bought himself a drunk,
And traded my beautiful castle for amphetamine,
Which I had in small capsules on a shelf'

My father died of anger and my mother died of tears,
And I was hated by my brothers!
But I didn't give a damn about this and I hummed a song,
Where I lived in a pigsty in Söder'

The last thing I traded away was my beautiful voice,
For Adam's apple and for fair Eve,
And lay down to rest between two female breasts,
And I was tired, I didn't want to live'"

Here the letter ended and not a single eye was dry,
And the commissioner roared: "Well, for Satan's sake!
Let the devil out of the cell and make sure he gets away!"
So there soon lay our junkie on the street

Then a voice from heaven sounded so clear and so pure:
"Let all your false feelings go!
For this beautiful prince, he gave away all beautiful appearances,
Therefore he shall be forever!"

You would think God the Father, here in our city,
Wouldn't be welcome, would you?
But fifty old junkies stood in a row,
And stamped and shouted: "Hallelujah!"

And four sweet angels took the heart out of his body,
And put it in a plastic bag with his syringe,
And then they slowly ascended towards heaven,
And now it's late, time to stop!