Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Balladen Om Den Väpnade Tiggaren

Balladen Om Den Väpnade Tiggaren

Solen står i lejonet
Och himmelen e' blå
Var finns nu han som ingen sett
Och alla väntar på?
På vilken man konfetti strör
Och skjuter på så att han dör
Snart kommer limousinen, då skjuter jag på den
Det hela är så enkelt säger tiggaren

Pansarvagnarna finns där
Och dold under bron
Svalka för en proletär
En vattenkanon
Kortegens väg är tung och bred
I 10-tusen dubbla led
Står hundra tusen slavar och väntar på dem
Det hela är så enkelt säger tiggaren

Min Stradivarius av stål
Finns i sitt etui
Mitt hjärta är ett tigervrål
Guds död, anarki
Jag har väntat hela dagen lång
Snart sjunger jag en solosång
En salva i staccato och inget mera sen
Det hela är så enkelt säger tiggaren

Snart kan jag sjunga ut för gott
Asfalten blir röd
Staten får ett sammanbrott
Harlequin är död
I tv gråter Columbine
Nu skjuter jag hans limousin
Då öppnar jag fodralet
Tar stöd och stråken spänn
Det hela är så enkelt säger tiggaren

Ballade du mendiant armé

Le soleil est en lion
Et le ciel est bleu
Où est celui que personne n'a vu
Et que tout le monde attend ?
L'homme sur qui l'on lance des confettis
Et que l'on tire dessus pour le tuer
Bientôt arrivera la limousine, alors je tirerai dessus
Tout est tellement simple, dit le mendiant

Les chars sont là
Et cachés sous le pont
La fraîcheur pour un prolétaire
Un canon à eau
Le chemin de Kortegen est lourd et large
En dix mille doubles rangs
Cent mille esclaves se tiennent et les attendent
Tout est tellement simple, dit le mendiant

Mon Stradivarius d'acier
Est dans son étui
Mon cœur est un rugissement de tigre
La mort de Dieu, l'anarchie
J'ai attendu toute la journée
Bientôt, je chanterai un solo
Une salve en staccato, et plus rien après
Tout est tellement simple, dit le mendiant

Bientôt je pourrai chanter à jamais
L'asphalte deviendra rouge
L'État aura une crise
Arlequin est mort
Colombine pleure à la télé
Maintenant, je tire sur sa limousine
Alors j'ouvre l'étui
Je m'appuie et je tends l'archet
Tout est tellement simple, dit le mendiant