Djävulens sång - Cornelis Vreeswijk перевод на немецкий

Djävulens sång

Förstår ni var jag vill komma?
Förstår du det här min vän?
Man talar om människans skugga men jag heter Djävulen
Det finns ingeting här på jorden ni kan som jag inte kan
Ni är bara stora i orden men jag gjorde kvinna och man

Till människa
Det var jag som skapa' fysiken hos honom som ni ser där
Och skapade den första mystiken kring henne som han har kär
De tror sig leva i glädje eller leva så gott de kan
Men jag var alltid en tredje, jag var alltid med när det brann

Se människan
Jag var alltid den svartaste svarta, mitt hjärta var hårt som sten
Jag sådde ut hatet i Sparta och jag sådde ut hat i Aten
Det var jag som byggde Kartago och såg till att Kartago försvann
Min ondska glödde i Jago men jag var mer grym än han

Än människan
Det var jag som mördade Abel och jag strödde saltet i sår
Jag uppfann slunga och sabel och krig som tog trettio år
Jag var facklan som Nero tände jag stod bakom när svartsjukan brann
Jag var alltid med när det hände på deras sida som vann

Över människan
Men jag skapade dem men sen gjorde de sig till en avbild av mig
De samlas kring gröna bordet och ålar och vrålar nej
De lär sina ungar vad hat är och hata är det värsta de kan
Nu är jag en fattig sate men jag är ju åtminstånde sann
Men se människan

Här ville jag sluta å gå men jag måste säga er först
Att ni som splittrade atomen, er splittring är ändå störst
Säg inte att Djävulen sade, men förstå det så gått det kan
Att jag har förlorat vadet för människans överman
Det är bara människan

Des Teufels Lied

Versteht ihr, worauf ich hinaus will?
Verstehst du das, meine Freundin?
Man spricht vom Schatten des Menschen, aber ich heiße Teufel
Es gibt nichts hier auf Erden, was ihr könnt, das ich nicht kann
Ihr seid nur groß in Worten, aber ich schuf Frau und Mann

Zum Menschen
Ich war es, der die Physis bei ihm schuf, den ihr dort seht
Und die erste Mystik um sie schuf, die er lieb hat
Sie glauben, in Freude zu leben oder so gut zu leben, wie sie können
Aber ich war immer ein Dritter, ich war immer dabei, wenn es brannte

Seht den Menschen
Ich war immer der Schwärzeste der Schwarzen, mein Herz war hart wie Stein
Ich säte den Hass in Sparta und ich säte den Hass in Athen
Ich war es, der Karthago baute und dafür sorgte, dass Karthago verschwand
Meine Bosheit glühte in Jago, aber ich war grausamer als er

Als der Mensch
Ich war es, der Abel ermordete und ich streute Salz in Wunden
Ich erfand Schleuder und Säbel und Kriege, die dreißig Jahre dauerten
Ich war die Fackel, die Nero entzündete, ich stand dahinter, als die Eifersucht brannte
Ich war immer dabei, wenn es geschah, auf der Seite derer, die gewannen

Über den Menschen
Aber ich schuf sie, doch dann machten sie sich zu einem Abbild von mir
Sie versammeln sich am grünen Tisch und winden sich und brüllen nein
Sie lehren ihre Jungen, was Hass ist, und hassen ist das Schlimmste, was sie können
Jetzt bin ich ein armer Teufel, aber ich bin wenigstens wahrhaftig
Aber seht den Menschen

Hier wollte ich aufhören und gehen, aber ich muss euch zuerst sagen
Dass ihr, die das Atom spalteten, eure Zersplitterung ist dennoch die größte
Sagt nicht, der Teufel habe es gesagt, aber versteht es, so gut es geht
Dass ich die Wette verloren habe, denn der Mensch ist mein Übermann
Es ist nur der Mensch