Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Epistel 81 "Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen, diktad vid Grafven"

Epistel 81 "Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen, diktad vid Grafven"

Till grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven

Märk hur vår skugga, märk movitz mon frere
Inom ett mörker sig slutar
Hur guld och purpur i skovelen den där
Byts till grus och klutar
Vinkar Karon från sin brusande älv
Och tre gånger sen dödgrävaren själv
Med du din druva ej kryster
Därför Movitz kom hjälp mig och välv
Gravsten över vår syster

Ack längtansvärda och bortskymda skjul
Under de susande grenar
Där tid och döden en skönhet och ful
Till ett stoft förenar
Till dig aldrig av en sökt någon stig
Lyckan eljest uti flyktens ruin
Aldrig kring grifterna ilar
Ovända där väpnad vad synes väl dig
Bryter fromt sina pilar

Lillklockan klämtar till storklockans dön
Lövad står Kantorn i porten
Och vid de skrålande gossarnas bön
Helgar denna orten
Vägen upp till templets griftprydda stad
Trampas mellan rosors gulnade blad
Multnade plankor och bårar
Till dess den långa och svartklädda rad
Ljupt sig bugar med tårar

Så gick till vila från slagsmål och bad
Grälmakar Löfberg din maka
Där ditåt gräset långhalsig och smal
Du en glor tillbaka
Hon från Dantobommen skiljdes idag
Och med henne alla lustiga lag
Vem skall nu flaskan befalla?
Torstig var hon och urtorstig är jag
Vi är torstiga alla

Epistel 81 "To Grälmakar Löfberg in the Mortuary at Danto bommen, dictated at the Grave"

To grälmakar Löfberg in the Mortuary at Danto bommen, dictated at the Grave

See how our shadow, see movitz mon frere
Comes to an end within a darkness
How gold and purple in the shovel
Turn to dust and rags
Waves Karon from his roaring river
And three times after that, the gravedigger himself
You crush your grape not
Therefore Movitz come help me and overturn
Tombstone over our sister

Ah, longed-for and hidden shelter
Beneath the sighing branches
Where time and death, beauty and ugliness
Unite to dust
To you never by one sought path
Happiness otherwise in the ruins of the flight
Never around the graves
Unaccustomed armed there, what do you see
Breaks its arrows piously

The small bell tolls to the large bell's chime
The cantor stands in the gate
And at the screaming boys' prayer
Sanctifies this place
The road up to the temple's grave-adorned city
Trampled between the yellowed leaves of roses
Decayed planks and biers
Until the long and black-clad row
Bows deeply with tears

So she went to rest from brawls and prayers
Grälmakar Löfberg your spouse
There towards where the grass, long-necked and thin
You look back
She departed from Danto bommen today
And with her all merry companies
Who shall now command the bottle?
She was thirsty and I am thirsty
We are all thirsty