Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Gideon till Plautus

Gideon till Plautus

Jag iakttar din bild, Felicia, i svart och vitt
Och allt det svarta mot den vita huden
Blir för en hundradels sekund utbjuden
Att famnas fritt

Liksom en bubbla går ett sekel i ett glas
Jag ser på hennes mun
Jag jämför hennes öra
Men hon är spegelvänd
Och vad annat finns att göra?
Inga kommentarer?
Ingen att beröra i denna fas?

Och luren klang
Ut bröt sig allt narrgnistret ur hjärtat ut
Du sällar dig till andra i registret
Du gör din plikt
Sen råkar du i klistret en dag till slut
Det hjälper ingenting att spilla mord
Hon gör vad andra vill

Min vilja är motstridig
Jag var för sen... eller
Jag var för tidig
Så blir en dialog till slut tvåsidig
Och kvävs i ord

Jag vänder blad, sedan minns jag henne
Att hon var ljuv!
Vad sägs, vän Plautus, om en bild som denne?
Hon var i mitten, ty vi voro trenne, och
En var tjuv
Liksom en herde med en varulvs blick

Men sommarnatten då?
När räven såg
Att människan var lycklig där hon låg?
Vän Plautus, tidigt sextital!
Ett tappert tåg som förbigick
Envoi

Vän Plautus, låt det stanna oss emellan
Jag läser dessa bilder ytterst sällan
Men medge, det är sällsamt, inte sant?
När man helt plötsligt får ny bild
På gammal dambekant?

Gideon to Plautus

I observe your image, Felicia, in black and white,
And all the black against your white skin
Becomes exposed for a hundredth of a second
To be embraced.

Like a bubble, a century goes by in a glass.
I look at her mouth,
I compare her ear,
But she is mirror-reversed
And what else is there to do?
No comments?
No one to touch in this stage?

And the receiver rang.
All the fool's sparks broke out from the heart.
You join the others in the register.
You do your duty.
Then you get into trouble one day.
It doesn't help to spill murder.
She does what others want.

My will is conflicting.
I was too late... or
I was too early.
So a dialogue finally becomes two-sided
And suffocates in words.

I turn a page, then I remember her
That she was lovely!
What do you say, friend Plautus, about a picture like this?
She was in the middle, for there were three of us, and
One was a thief.
Like a shepherd with a werewolf's gaze.

But what about the summer night?
When the fox saw
That the woman was happy where she lay?
Friend Plautus, the early sixties!
A brave train that passed by.
Envoi.

Friend Plautus, let it stay between us.
I read these pictures very rarely.
But admit, it's strange, isn't it?
When you suddenly get a new picture
Of an old female acquaintance?