Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen) - Cornelis Vreeswijk перевод на немецкий

Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen)

Hej Gunnel, vad vill du höra?
Jag glömmer det varje gång
Jag har något i mitt öra
Som kanske kan bli en sång
Det darrar ju i gitarren
Den ber om ett vackert grepp
Nu öppnar jag etuiet
Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel
Här kommer en vacker vers
En frånvarande tågtunnel
Jagar mig kors och tvärs
Ett krumhorn och två timbaler
Försvinner långt härifrån
Gitarren skälver i famnen
På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster
Då blir hela rummet svalt
Ut strömmar förföriska dunster
Det rimmet var genialt
Du vet, jag kan hålla värmen
Det vet du nog att jag vet
Jag är lika varm som Saturnus, minst!
Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig
Det märker du redan själv
Fram flyter min penna
Värdig som timmer uti någon älv
Sitt stilla och tyst och vänta
Bli kvar i din tavelram
För när jag har skrivit färdigt, min Gunnel
Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta
Och stelnar till som staniol
I öknarna, torra och platta
Fram springer det vattenhål
Och mörkret viker, och natten
Och än är det inte dag
Hej Gunnel, här är din visa
Min Gunnel, och här är jag

Für Gunnel (Für Linnéa über Leonard Cohen)

Hallo Gunnel, was möchtest du hören?
Ich vergesse es jedes Mal
Ich habe etwas in meinem Ohr
Das vielleicht ein Lied werden kann
Es zittert ja in der Gitarre
Sie bittet um einen schönen Griff
Nun öffne ich das Etui
Und küsse deine Unterlippe

Sitz still und leise, meine Gunnel
Hier kommt ein schöner Vers
Ein abwesender Zugtunnel
Jagt mich kreuz und quer
Ein Krummhorn und zwei Pauken
Verschwinden weit von hier
Die Gitarre bebt in den Armen
Von meiner Mutter einzigem Sohn

Ein Eskimo öffnet ein Fenster
Dann wird das ganze Zimmer kühl
Heraus strömen verführerische Dünste
Dieser Reim war genial
Du weißt, ich kann die Wärme halten
Das weißt du wohl, dass ich es weiß
Ich bin so warm wie Saturn, mindestens!
Und stark wie ein Eisenmagnet

Nun ist das Lied bald fertig
Das merkst du schon selbst
Meine Feder gleitet dahin
Würdig wie Holz in einem Fluss
Sitz still und leise und warte
Bleib in deinem Bilderrahmen
Denn wenn ich fertig geschrieben habe, meine Gunnel
Ist die Feder so gut wie erschöpft

Nun werden alle Sterne matt
Und erstarren wie Stanniol
In den Wüsten, trocken und flach
Entspringen Wasserlöcher
Und die Dunkelheit weicht, und die Nacht
Und noch ist es nicht Tag
Hallo Gunnel, hier ist dein Lied
Meine Gunnel, und hier bin ich