Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Till Linnea via Leonard Cohen

Till Linnea via Leonard Cohen

Linnéa, vad vill du höra?
Jag glömmer det varje gång
Jag har något i mitt öra
Som kanske kan bli en sång
Det darrar ju i gitarren
Den ber om ett vackert grepp
Nu öppnar jag etuiet
Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, Linnéa
Här kommer en vacker vers
En frånvarande skall meja
Jagar mig kors och tvärs
Ett krumhorn och två tymbaler
Försvinner långt härifrån
Gitarren skälver i famnen
På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster
Då blir hela rummet svalt
Ut strömmar förföriska dunster
Det rimmet var genialt
Du vet jag kan hålla värmen
Det vet du nog att jag vet
Jag är lika varm som Saturnus minst
Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig
Det märker du redan själv
Fram flyter min penna värdig
Som timret i någon älv
Sitt stilla och tyst och vänta
Bli kvar i din tavelram
För när jag har skrivit färdigt, Linnéa
Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta
Och stelnar till som stanniol
I öknarna torra och platta
Framspringer det vattenhål
Och mörkret viker om natten
Och än är det inte dag
Linnéa, här är din visa
Linnéa, och här är jag

To Linnea via Leonard Cohen

Linnéa, what do you want to hear?
I forget it every time
I have something in my ear
That may become a song
It's quivering in the guitar
It's asking for a lovely grip
Now I open the case
And kiss your lower lip

Stay still and quiet, Linnéa
Here comes a lovely verse
An absent one shall mow
Chases me around everywhere
A cornet and two kettledrums
Disappear far away from here
The guitar shivers in my arms
On my mother's only son

An eskimo opens a window
Then the whole room becomes cool
Seductive fumes stream out
That rhyme was brilliant
You know I can keep warm
You surely know that I know
I'm as warm as the least of Saturn
And strong as a magnet of iron

Now this song is nearly finished
You feel that already yourself
Worthily my pen flows along
As the timber in some river
Stay still and quiet and wait
Remain in your picture frame
For when I've finished writing, Linnéa
The pen is almost lame

Now all the stars become dull
And stiffen like tinfoil
In the dry and flat deserts
A waterhole rushes forth
And darkness yields at night
And still it's not yet day
Linnéa, here is your song
Linnéa, and here am I