Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Transkription till d'Artagnan

Transkription till d'Artagnan

Om aftonen då solen var utbrunnen
Tog jag min luta, gick till hennes hus
Låt opp min Iris men släck ut ditt ljus
Ty aftonsolens rodnad är utbrunnen
Och jag är här

Men hon var grym min Iris och skräckslagen
Och band och bojor bor i hennes sköte
Fast än vårt blod oss bönföll om ett möte
Oss båda ja höll hon sin dörr åtdragen
För mitt begär

I ve och vånda slog min hand min luta
Och åt-tro bar min röst utöver tvekans rand
Och solen var utbrunnen men en brand
Oss båda härjar mäktar vi bortskjuta
Det oss förtär

Då sade Iris: "Branden är av Satan"
Förföriskt frestar den min dygd, men ångerns kval
Jag skönjer nära sa jag, gör ditt val
Men säg mig hur jag ska bevisa dig här ned från gatan
Vad kärlek är

Vet, den är mer än mycket vin om natten
Mera dess glöd än solens vid dagens mitt
Den löser alla bojorna som du smitt
För kärlek är ett glödgat svärd som sänks i vatten
Och slocknar där

Ack Iris dygd avskum av henne kräva
Att den för stundens njutning löser upp sin gördel
Och ger sig hän där detta ej är till fördel
Bort det kan en mön saligt sväva
Som bojor bär

Transcription of d'Artagnan

In the evening, when the sun had set
I took my lute and went to her house
Open your door, my Iris, but put out your light
For the glow of the setting sun has faded
And I am here

But she was cruel, my Iris, and frightened
And chains and fetters dwell in her lap
Though our blood begged us to meet
She kept her door closed to us both
For my desire

In pain and anguish, my hand struck my lute
And my voice carried my despair beyond the brink of doubt
And the sun had set, but a fire
Ravages us both, and we cannot extinguish it
It consumes us

Then Iris said: "The fire is from Satan"
It seductively tempts my virtue, but I see the torment of remorse
I perceive it near, I said, make your choice
But tell me how I can prove to you from the street below
What love is

Know, it is more than plentiful wine at night
Its glow is greater than the sun's at midday
It loosens all the chains you have forged
For love is a heated sword plunged into water
And it is extinguished there

Alas, Iris, to demand virtue of her
That for a moment's pleasure she should loosen her belt
And surrender herself where it is not to her advantage
No, a maiden can float blissfully
Who bears fetters