Текст и перевод песни Cornelis Vreeswijk - Tänk om jag hade en sabel - Live

Tänk om jag hade en sabel - Live

Jag har alltid tyckt det var nåt speciellt med marsch

Tänk om jag hade en sabel, tänk om jag hade en häst
Då vore jag presentabel, då gillar ni mig väl bäst
Med sabeln skulle jag skära och sticka och hugga och slå
Och hästen finge mig bära så att jag slapp att gå

Fantomen i sina trikåer och jag i min uniform
Vi skulle med häpnad slå er, vi skulle ta er med storm
Medborgare på min ära, den synen skulle ni se
Hurra för det militära, ni håller väl med om det?

Tyvärr har jag ingen sabel, jag har ingen uniform
Jag känner mig miserabel, jag känner mig helt ur form
Det finns så många furirer uti vår jämmerdal
Men jag blir aldrig konstapel och aldrig vice korpral

På den platsen jag för närvarande sjunger den här visan
En gång om kvällen
Så är just det här mellanrummet mellan näst sista och sista versen
Ett ställe där jag är tvungen att lägga in en sån där fräckis
För att liksom vidmakthålla publikens intresse
Men denna publik är ju givetvis
Av en så pass hög standard så jag inte behöver göra det
Annars har jag en hel den såna här på lager men...
Jag hoppar direkt på sista versen

På ängen eller i skogen är ingen idé att bo
Jag sätter mig uppå krogen och väntar i lugn och ro
Den stora dagen är nära, den som vi väntar på
Då kommer det militära och målar raketen blå

Så syns den inte i himmelen
Tack
Jag blir alltid så enormt törstig av marsch
Jag kommer därvid lag att tänka på
En ung dam som jag hade nöjet att känna en gång i tiden
Hon blev inte törstig av marsch
Men däremot hade hon den egenheten att hon brast i gråt
När hon fick se och höra vaktparaden

Si j'avais un sabre - Live

J'ai toujours pensé que la marche avait quelque chose de spécial

Si j'avais un sabre, si j'avais un cheval
Je serais présentable, alors vous me préféreriez
Avec mon sabre, je serais prêt à trancher, à poignarder, à frapper et à donner des coups
Et le cheval me porterait pour que je n'aie pas à marcher

Le fantôme dans son justaucorps et moi dans mon uniforme
Nous vous surprendrions avec émerveillement, nous vous prendrions d'assaut
Citoyens, à mon honneur, vous verriez cette vue
Hourra pour l'armée, vous êtes d'accord, n'est-ce pas ?

Malheureusement, je n'ai pas de sabre, je n'ai pas d'uniforme
Je me sens misérable, je me sens complètement hors de forme
Il y a tellement de sergents dans notre vallée de larmes
Mais je ne deviens jamais agent et jamais vice-caporal

À l'endroit où je chante actuellement cette chanson
Un soir
C'est justement cet espace entre l'avant-dernier et le dernier couplet
Un endroit où je suis obligé d'insérer une blague
Pour maintenir l'intérêt du public
Mais ce public est bien sûr
D'un niveau tellement élevé que je n'ai pas besoin de le faire
Sinon, j'en ai plein d'autres en réserve, mais...
Je saute directement au dernier couplet

Dans les prés ou dans les bois, ce n'est pas l'endroit idéal pour vivre
Je m'assois à la taverne et j'attends tranquillement
Le grand jour approche, celui que nous attendons
L'armée arrivera et peindra la fusée en bleu

Donc, on ne la verra pas dans le ciel
Merci
J'ai toujours tellement soif après la marche
J'y pense en passant
Une jeune femme que j'avais le plaisir de connaître autrefois
Elle n'avait pas soif après la marche
Mais en revanche, elle avait cette particularité de pleurer
Quand elle voyait et entendait la parade