Текст и перевод песни E.M.D. - Koppången

Koppången

Här är stillhet och tystnad
Nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
Klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
För att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
Som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
Bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
Som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss
Har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor
Så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
Som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
Som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
Som ett avtryck av en hand
På ett frostigt gammalt fönster
Som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
Finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
Och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen
Bakom fönstrets välvda ram
Har förenat dom själar
Som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dom som har lämnat oss
Har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor
Så länge vi är här

Koppången

Ici, le calme et le silence
Maintenant que le sol est devenu blanc
De la vieille église rassurante
Le chant résonne jusqu'ici
Je me suis arrêté sur le chemin
Pour me reposer un instant
Et j'ai été pris dans cette frontière
Qui unit la nuit et le jour
Et un éclat des lumières
Derrière la baie cintrée de la fenêtre
A uni les âmes
Qui sont avec nous ici dans le temps
Et je sais que ceux qui nous ont quittés
Ont compris que nous sommes
Comme des flammes qui dansent
Tant que nous sommes ici
Et là, parmi les étoiles scintillantes
Qui s'éteignent une à une
La vie se rapproche
Comme un aperçu de la vérité
Nous sommes prisonniers du temps
Comme une empreinte de main
Sur une vieille fenêtre gelée
Qui a été épargnée par le temps
Une seconde, je suis éternel
Et puis je ne sais plus rien
Juste que je vis aussi pleinement que quiconque
Je suis ici et au milieu d'un chemin gelé
Il y a de la chaleur quand même
Même si la neige commence à tomber
Et le ciel devient gris
Et un éclat des lumières
Derrière la baie cintrée de la fenêtre
A uni les âmes
Qui sont avec nous ici dans le temps
Et je sais que ceux qui nous ont quittés
Ont compris que nous sommes
Comme des flammes qui dansent
Tant que nous sommes ici