Текст и перевод песни Elisabeth Andreassen - Så skimrande var aldrig havet

Så skimrande var aldrig havet

Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande,
Fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
Som när du gick vid min sida
Mot solnedgången, aftonen den underbara,
Då dina lockar dolde mig för världen,
Medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
I din första kyss.

The Sea Was Never So Sparkling

The sea was never so sparkling
And the beach was never so liberating
The fields, meadows, and trees, never so beautiful
And the flowers never smelled so sweet
As when thou walked by my side
Towards the sunset, the miraculous evening
When thy locks hid me from the world
As thou drowned all my sorrows
My love
In thy first kiss