När tåget lämnar perrongen - Ellen Sundberg перевод на немецкий

När tåget lämnar perrongen

Jag har haft samma känsla förut
Det är inte första gången
Den här känslan av att vara
Ett fallande löv i vinden
Som när någon sticker hål
På den vackraste ballongen
Just när tåget lämnar perrongen

Jag minns varenda ton
Vartenda ord i den gamla sången
Som om tiden stått stilla
I fyrahundra år
Som om fängelseporten öppnats
För den allra sista fången
Just när tåget lämnar perrongen

Det är fyra grader kallt
Och det är snö i Central Park
Det växer inga blommor i betongen
Jag har tio dollar kvar
För att hålla hungern stången
Just när tåget lämnar perrongen

Det sitter en gam på taket
Och det rotar en råtta i källarn
Och det simmar omkring
En fluga i buljongen
Romeo spanar förgäves
Efter Julia på balkongen
Just när tåget lämnar perrongen

Det smyger svarta skuggor
Bland gränderna och prången
Det är något som rör sej
Precis i ögonvrån
Jag har haft samma känsla förut
Det är inte första gången
Just när tåget lämnar perrongen

Det finns något bortom bergen
Bortom blommorna och sången
Det där tickandet kan det vara
En tidsinställd bomb
Som om fängelseporten öppnats
För den allra sista fången
Just när tåget lämnar perrongen

Jag har haft samma känsla förut
Det är inte första gången
Den här känslan av att vara
Ett fallande löv i vinden
Som när någon sticker hål
På den vackraste ballongen
Just när tåget lämnar perrongen

Wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Ich habe dieses Gefühl schon einmal gehabt
Es ist nicht das erste Mal
Dieses Gefühl,
Ein fallendes Blatt im Wind zu sein
Wie wenn jemand ein Loch
In den schönsten Ballon sticht
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Ich erinnere mich an jeden Ton
An jedes Wort in dem alten Lied
Als ob die Zeit stillgestanden wäre
Seit vierhundert Jahren
Als ob sich das Gefängnistor
Für den allerletzten Gefangenen geöffnet hätte
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Es ist vier Grad kalt
Und es liegt Schnee im Central Park
Es wachsen keine Blumen im Beton
Ich habe noch zehn Dollar
Um den Hunger zu stillen
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Ein Geier sitzt auf dem Dach
Und eine Ratte wühlt im Keller
Und es schwimmt
Eine Fliege in der Brühe
Romeo sucht vergebens
Nach Julia auf dem Balkon
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Schwarze Schatten schleichen
Durch die Gassen und Winkel
Etwas bewegt sich
Gerade im Augenwinkel
Ich habe dieses Gefühl schon einmal gehabt
Es ist nicht das erste Mal
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Da ist etwas hinter den Bergen
Hinter den Blumen und dem Gesang
Dieses Ticken, könnte es
Eine Zeitbombe sein
Als ob sich das Gefängnistor
Für den allerletzten Gefangenen geöffnet hätte
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt

Ich habe dieses Gefühl schon einmal gehabt
Es ist nicht das erste Mal
Dieses Gefühl,
Ein fallendes Blatt im Wind zu sein
Wie wenn jemand ein Loch
In den schönsten Ballon sticht
Gerade wenn der Zug den Bahnsteig verlässt