Текст и перевод песни Emil Jensen - Gått mig i blodet

Gått mig i blodet

Eller hur, vem kan döma mig
När det gör mig så gott?
Drog mig ur för att gömma mig
Ett nervöst genombrott
En fåtölj på verandan
Och en vevgrammofon
Slog mig ner och höll andan
Allra längst hemifrån

Men du igen, jag som skulle vara så sval
Jag som skulle vara ett skal
Nu igen, skulle ge mig själv en chans
Skulle hålla lång distans
Kom igen, det är redan rent försent
Du har gått mig i blodet igen

Varje dag skaver av en bit
Av vad jag skulle vara
Svalnar av, gör mig kall och vit
Inget mer jag vill ha
Slarvade fram gamla minnen
Från ett liv långt innan oss
Hörde vilse i tolfte timmen
Vaknade om, slet mig loss

För du igen, jag som skulle vara så fri
Vara den som skiter i
Nu igen, aldrig vara den som gav
Jag som skulle stänga av
Där igen, skulle aldrig vända mig
Skulle aldrig hända mig
Så kom, kom igen
Det är redan rent försent
Du har gått mig i blodet igen

Och du igen, jag som skulle vara ett skal
Jag som skulle vara så sval
Nu igen, skulle ge mig själv en chans
Skulle hålla lång distans
Där igen, skulle råda evig fred
Skulle vara min egen smed
Så kom, kom igen
Det är redan rent försent
Du har gått mig i blodet

Run Through My Blood

Or how, who can judge me
When it makes me feel so good?
Pulled myself out to hide
A nervous breakdown
An armchair on the porch
And a gramophone
Sat down and held my breath
Farthest away from home

But you again, I was supposed to be so cool
I was supposed to be a shell
Again now, would give myself a chance
Would keep a long distance
Come on, it's already too late
You've run through my blood again

Every day scrapes off a bit
Of what I was supposed to be
Cooling down, makes me cold and white
Nothing more I want
Sloppily brought forth old memories
From a life long before us
Heard astray in the twelfth hour
Woke up again, tore myself away

For you again, I was supposed to be so free
Be the one who doesn't care
Again now, never be the one who gave
I was supposed to switch off
There again, would never turn around
Would never happen to me
So come on, come on
It's already too late
You've run through my blood again

And you again, I was supposed to be a shell
I was supposed to be so cool
Again now, would give myself a chance
Would keep a long distance
There again, would prevail eternal peace
Would be my own master
So come on, come on
It's already too late
You've run through my blood