Текст и перевод песни Estampie - Den Bergtagna

Den Bergtagna

Och Jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå
- Tiden görs mig lång
Så gick hon den vägen, åt höga berget låg
- Men jag vet att sorgen är tung
Hon klappade på Bergadör'n med fingrarna små
"Statt upp du höga Bergakung drag låsen ifrå
Och upp steg Bergakungen, drog låsen ifrå
Så har han den bruden i silkessängen blå
Så var hon i berget i åtta runda år
Fick sönerna sju och en dotter så båld
Jungfrun hon gångar sig för Bergakungen stå
"Ack give att jag finge till moder min hemgå
"Och nog kan du hem till din moder få gå
Blott att du ej vill nämna sju barnen de små
Så redo de sig den vägen allt fram
Och Bergakungen stannade och hon gångar fram
Och när som hon kom på sin kära moders gård
Ute för henne huld-moderen står
"Och hvar har du varit så långan en tid
"Nu hafwer du varit uti Rosende lid
"Och inte har jag varit uti Rosende lid
"I Berget har jag varit så långan en tid
"I berget har jag varit i åtta långa år
"Der har jag födt sju söner och en så dotter båld
Bergakungen in genom dörren steg
"Hvi står du här och talar så mycket ondt om mig
"Och inte har jag talat något ondt om dig
"Men väl om det goda du gjort emot mig
Så slog han henne på blekan liljekind
Så blodet det stank på snörelkjorteln fin
Packa dig på dörren och låt det ske fort
Och aldrig skall du komma inför din moders port
"Farväl min kära Far! farväl min hulda Mor
"Farväl min kära syster Farväl min kära Bror
"Farväl du höga himmel! Farväl Du gröna jord!
Nu reser jag till berget, der Bergakungen bor
Så redo de sig öfver den mörka långa skog
Hon bitterligen gret men Bergakungen log
Så gingo de Berget sex gånger omkring
Så öpnades dörren och de stego in
Ung dotteren framsatte den röda gullstol
O hvilen Er här min sorgbebundna Mor
"Och hämten mig in de glasen med mjöd
"Derur vill jag dricka mig sjelfwan till död
Och första dricken hon af mjödglasen drack
- Tiden görs mig lång
Hennes ögon de lycktes och hjertat det brast
- Men jag vet att sorgen är tung

The Enchanted One

And the maiden she would go to the morning prayers
- Time seems long to me
So she went the way, to the high mountain lay
- But I know that sorrow is heavy
She knocked on the mountain door with her little fingers
"Get up, high Mountain King, unlock the locks
And up rose the Mountain King, unlocked the locks
So he has the bride in a silk bed of blue
So she was in the mountain for eight round years
Got seven sons and a daughter so bold
The maiden she walks to the Mountain King stand
"Oh, grant me that I might go home to my mother
"And surely you can go home to your mother
If only you would not mention the seven little children
So they set off on the way all the way
And the Mountain King stopped and she walked on
And when she came to her dear mother's yard
Her gracious mother stands outside for her
"And where have you been for so long a time
"Now you have been in Rosende lid
"And I have not been in Rosende lid
"I have been in the mountains for so long a time
"I have been in the mountain for eight long years
"There I have borne seven sons and a daughter so bold
The Mountain King stepped through the door
"Why do you stand here and speak so much evil of me
"And I have spoken no evil of you
"But good of what you have done for me
So he struck her on her pale lily cheek
So the blood stank on the fine white apron
Pack yourself out the door and let it be quickly
And never shall you come before your mother's gate
"Farewell my dear Father! farewell my gracious Mother
"Farewell my dear sister Farewell my dear Brother
"Farewell high heaven! Farewell green earth!
Now I travel to the mountain, where the Mountain King dwells
So they set off over the dark long forest
She wept bitterly but the Mountain King laughed
So they went round the mountain six times
So the door opened and they stepped in
The young daughter put forward the red gold chair
"Oh, rest yourself here, my sorrowful Mother
"And fetch me the glasses with mead
"From whence I will drink myself to death
And the first drink she drank from the mead glasses
- Time seems long to me
Her eyes they closed and her heart it burst
- But I know that sorrow is heavy