Текст и перевод песни Eva Dahlgren - Novemberregn - Demo

Novemberregn - Demo

Promenerar hem
Novemberregn
Vid Gustav Adolfs torg
Är det mycket folk
Jag hör massa unga pojkar genom bruset
Stå och skrika där
Att jag är inget värd
Svarta huvor över äppelröda kinder
Och dom vinner
Svarta kängor taktfast trampar
Jag vet dom sparkar
Tills dom dödar mig

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar

Och jag som kämpat med min rädsla
Att stå rak och aldrig vika mer
Jag slutar andas böjer huvudet
In i mörkret
Det tog en minut inte mer

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag

Backar hem till söder in i porten
I hallen faller jag
Timmarna går
Timmarna blöder
All respekt för mig själv ligger och förblöder
Dom tog mig så lätt
Att det ska vara så enkelt
Det är så enkelt

Vem skulle våga
Vem skulle våga stå där ensam kvar
Inte jag

Pluie de novembre - Démo

Je rentre à pied
Pluie de novembre
Sur la place Gustav Adolphe
Il y a beaucoup de monde
J'entends des jeunes garçons à travers le bruit
Se tenant et criant là
Que je ne vaux rien
Des capuches noires sur des joues rouges pomme
Et ils gagnent
Des bottes noires piétinent rythmiquement
Je sais qu'ils donnent des coups de pied
Jusqu'à ce qu'ils me tuent

Qui oserait
Qui oserait rester là seul

Et moi qui ai lutté contre ma peur
De me tenir droite et de ne jamais me plier
J'arrête de respirer, je baisse la tête
Dans l'obscurité
Ça a pris une minute, pas plus

Qui oserait
Qui oserait rester là seul
Pas moi

Je recule vers le sud, dans l'entrée
Dans le hall, je tombe
Les heures passent
Les heures saignent
Tout le respect que j'ai pour moi-même est en train de saigner
Ils m'ont prise si facilement
Que ça doit être si simple
C'est si simple

Qui oserait
Qui oserait rester là seul
Pas moi