Текст и перевод песни Evert Taube - Möte i monsunen (2006 Remaster)

Möte i monsunen (2006 Remaster)

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
Där vi ångade mot Röda havet opp,
En fullriggare det var och dess namn var Taifun,
Som nu segla från Ostindien till Good Hope.
Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
Och vi hissade den gula och den blå,
Och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.
Vi höll ganska nära och stoppade maskin
För att preja och ta budskap med oss hem,
Och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
Ifrån babord, och vi rodde bort till dem.
Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
Och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
Men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.
Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
När man seglar mest på värmen som vi gjort,
Jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
När jag återsåg min vän på denna ort.
-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
Jag har suttit hos pirater uti pant,
Men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
Sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.
-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
Utan pass och pengar står jag på ett torg
När en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.
-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
Vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
Det är bäst att en hyra hem jag får.
-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
Jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
Konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
Hon var det sötaste jag dittills hade sett.
-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
Och i Siam fick vi last av vilda djur,
Tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
Som du varit hos i Hamburg, eller hur?
-Men den resan var värst av alla, det är sant,
Syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
Ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
Vrålet blandades med storm och böljors dån.
-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
Vår kommandpbrygga den gick överbord,
Elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
Ut i havet, gosse, sanna mina ord!
-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
En gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
Tills jag sköt henne med skepparens karbin.
-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
Och drev in till Camarin på Malabar.
-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
Vi ska segla nu och sätta kurs igen!
Och de brassade för fyllning och började sin gång
Och tillbaka till vår skuta rodde vi
Och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!
Men jag räkna′ alla segel och räkna om igen
Ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
På den glittrande blåa ocean.

Encounter in the Monsoon (2006 Remaster)

We met a ship in the cooling monsoon's embrace,
As we steamed towards the Red Sea's open space,
A full-rigger she was, and Taifun was her name,
Sailing from the East Indies to the Cape of Good Hope's fame.
Our captain gave the order, our flag to raise on high,
And we hoisted the yellow and the blue to the sky,
And in that same moment, from their gaff, there blew,
Finland's white flag, with its cross of azure hue.
We held close, our engines slowing their pace,
To hail her and carry a message back home with grace,
And she luffed up, with the wind in her sails,
From the port side, and we rowed over, catching the gales.
We got a line from the deck, and a ladder amidships so wide,
And our fourth mate climbed aboard with confident stride,
But in the voice that called out, a Swedish sailor I knew,
Fritiof Andersson, my old friend, it's true!
Yes, one meets in monsoons and trade winds, you see,
When sailing the warm seas as we often do,
I was surprised, my dear, but happy as can be,
To see my friend again, in this place anew.
"- I was held up in China, robbed in Shanghai's hold,
I was a captive of pirates, a story to be told,
But I married the daughter of Fu Wai, the murderous soul,
Said Fritiof, it's terrible, but that's how it did unfold."
"-With my Chinese wife's help, to Singapore I came,
Without a passport or money, standing there in shame,
When a man in gold braid, towards me he came,
Sweden's consul, Captain Fredrik Adelborg, by name."
"-Well met, Fritiof Andersson," Adelborg did say,
“What in God's name are you doing in Singapore today?”
"-From the Yellow River I come, and to Gothenburg I long to stray,
A passage home is what I need, come what may."
"-I was clothed in white garments, ten pounds I did borrow,
A passport with the King's crest, erasing all my sorrow,
The consul's wife offered tea and jam, and we talked for an hour,
She was the sweetest woman I'd seen, with beauty and power."
"-So I boarded a steamer, working on the deck,
And in Siam, we loaded wild beasts, a motley collection,
Tigers, lions, elephants, sold to Hagenbeck, I suspect,
The one in Hamburg you've been to, I recollect?"
"-But that journey was the worst, I tell you true,
South of Ceylon, we sailed into a cyclone's wrath,
A lion escaped its cage, attacking an elephant, forsooth,
The roars mingled with the storm and the waves' aftermath."
"-Soon the hatches were broken, and many beasts were free,
Our bridge went overboard, lost to the raging sea,
The elephant snapped the masts and tossed a bull with glee,
Into the ocean, my dear, believe me!"
"-Hagenbeck's agent, he shot the lion dead,
A gorilla climbed down into the engine room instead,
Mimicking the engineer, she pulled levers ahead and back, it's said,
Until I shot her with the captain's carbine, filled with lead."
"-It was Nemesis herself, from the jungles deep and wild,
Soon only the elephant and I remained, reconciled,
When the cyclone passed, a southwest monsoon, meek and mild,
Drifted us to Camarin, on Malabar, undefiled."
"-But now I say goodbye, your mate returns to you,
"-Wait, Fritiof, the elephant, what became of it, it's true?"
"-When next we meet, I'll answer, as friends often do,
We must sail now, setting our course anew!"
And they braced their yards full, starting their journey on,
And back to our ship we rowed, as the sun shone,
And there she went, in the monsoon, their voices carrying on,
"-Rolling home, rolling home, across the sea, our voyage begun!"
But I counted all the sails, and counted them once more,
From flying jib to royals and the spanker, that's the score.
Twenty-two white sails in total, that's what I saw,
On the glittering blue ocean, without a flaw.