Текст и перевод песни Evert Taube - Möte i monsunen - 2006 Remastered Version

Möte i monsunen - 2006 Remastered Version

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
Där vi ångade mot Röda havet opp,
En fullriggare det var och dess namn var Taifun,
Som nu segla från Ostindien till Good Hope.
Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
Och vi hissade den gula och den blå,
Och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.
Vi höll ganska nära och stoppade maskin
För att preja och ta budskap med oss hem,
Och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
Ifrån babord, och vi rodde bort till dem.
Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
Och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
Men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.
Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
När man seglar mest på värmen som vi gjort,
Jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
När jag återsåg min vän på denna ort.
-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
Jag har suttit hos pirater uti pant,
Men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
Sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.
-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
Utan pass och pengar står jag på ett torg
När en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.
-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
Vad i Herrand namn gör du i Singapore?
-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
Det är bäst att en hyra hem jag får.
-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,
Jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
Konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
Hon var det sötaste jag dittills hade sett.
-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
Och i Siam fick vi last av vilda djur,
Tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,
Som du varit hos i Hamburg, eller hur?
-Men den resan var värst av alla, det är sant,
Syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
Ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
Vrålet blandades med storm och böljors dån.
-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
Vår kommandpbrygga den gick överbord,
Elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
Ut i havet, gosse, sanna mina ord!
-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
En gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
Tills jag sköt henne med skepparens karbin.
-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
Och drev in till Camarin på Malabar.
-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
Vi ska segla nu och sätta kurs igen!
Och de brassade för fyllning och började sin gång
Och tillbaka till vår skuta rodde vi
Och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
-Rolling home, rolling home, across the sea!
Men jag räkna' alla segel och räkna om igen
Ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
På den glittrande blåa ocean.

Encounter in the Monsoon - 2006 Remastered Version

We met a ship in the cooling monsoon's embrace,
As we steamed towards the Red Sea's gate,
A full-rigged ship she was, Taifun her name,
Sailing from the East Indies to the Cape of Good Hope's space.
Our captain then gave the order to hoist our flag high,
And we raised the yellow and the blue with pride,
And at that very moment, from the ship's gaff did fly,
Finland's white flag, with the blue cross as its guide.
We kept close and stopped our engines' hum,
To hail her and carry messages back home,
And there she came about, with the wind in her sails, she'd come,
From the port side, and we rowed to her, alone.
We reached her gangway and midship's ladder so steep,
And our fourth mate climbed aboard with a leap,
But in the voice, a Swedish sailor I did meet,
Fritiof Andersson, my childhood friend, so sweet.
Indeed, one meets in monsoons and trade winds' sway,
When sailing mostly on the warmth, as we have done,
I was quite surprised, yet even more happy, I say,
When I saw my friend again, beneath the sun.
- "I was held up in China, robbed in Shanghai's hold,
I was held captive by pirates, a sorry plight,
But I married the daughter of the murderer Fu Wai, bold,"
Said Fritiof, "It's terrible, but it's right."
- "With the Chinese girl's help, I reached Singapore's shore,
Without passport or money, on a square I stood,
When a man in gold braid suddenly walked through the door,
Sweden's consul, Captain Fredrik Adelborg, understood."
- "Well met, Fritiof Andersson," Adelborg did say,
What in God's name are you doing in Singapore?
- "From the Yellow River I come, and to Gothenburg I stray,
It's best if I can get a passage home, that's for sure."
- "I was dressed in white clothes, given ten pounds to spend,
I received a passport with the King's arms and portrait's grace,
The consul's wife offered tea and jam, a moment to lend,
She was the sweetest I had seen in that place."
- "So I took a steamer and signed on as deckhand true,
And in Siam, we loaded wild beasts, a fearsome sight,
Tigers, lions, elephants, sold to Hagenbeck, it's true,
Whom you've visited in Hamburg, I presume, my light?"
- "But that journey was the worst of all, I swear,
South of Ceylon, we sailed into a cyclone's wrath,
A lion escaped its cage, attacking an elephant there,
The roar mixed with storm and waves' crashing path."
- "Soon the hatches were broken, and many beasts did rise,
Our bridge went overboard, lost to the sea's dark call,
The elephant snapped the masts and tossed a bull to the skies,
Into the ocean, girl, believe my words, that's not all!"
- "Yes, Hagenbeck's agent was eaten by the lion's bite,
A gorilla climbed down into our engine room,
To mimic the engineer, she pushed levers with all her might,
Until I shot her with the captain's carbine, sealing her doom."
- "It was Nemesis herself from the jungles deep, my friend,
Soon only the elephant and I remained on deck,
When the cyclone passed, a southwest monsoon did descend,
And we drifted to Camarin on Malabar's distant speck."
- "But now I say goodbye, for your mate must depart,"
- "But Fritiof, the elephant, who claimed it in the end?"
- "When we meet next time, I'll answer from my heart,
We must sail now and set our course again, my friend!"
And they braced the yards for filling, and began to sail,
And back to our ship, we rowed with a sigh,
And there she went in the monsoon, and I heard their hail:
- "Rolling home, rolling home, across the sea, goodbye!"
But I counted all the sails, and counted them once more,
From flying jib to royals and mizzenmast's sway.
There were twenty-two white sails that gracefully soared,
On the sparkling blue ocean, fading away.