Текст и перевод песни Evert Taube - Svarte Rudolf (Remastered)

Svarte Rudolf (Remastered)

Se, Svarta Rudolf dansar
Och böjer sin nacke och ler.
Han tänker på stormande nätter
I Amsterdams glädjekvarter.
Han drömmer om flickornas kransar
Och svävande bruna ben
På stranden av blåa slätter
Vid Samoamånens sken.
Han böjer sin nacke och blundar
I flygande roslagsvals.
Så höll han i smäktande lundar
Sin arm kring chilenskans hals;
Så böjde han krullig hjässa
En afton i negerbyn
Mot trettonårig prinsessa
Med eldsken på ebenholtshyn.
Så dansa de svajiga karlar
På Malagas vinstänkta redd.
Den vitröda tösen bävar,
Bedårad, förlorad, förledd.
Hon ler i den väldiges nävar
åt allt vad han tog och gav,
Hon suckar, och vinden svarar
Från Ålands jäsande hav.

Svarte Rudolf (Remastered)

Look, black Rudolf is dancing
And bends his neck and smiles.
He thinks of stormy nights
In Amsterdam's Joy District.
He dreams of girls ' wreaths
And soaring Brown legs
On the shores of Blue Plains
By the light of the Samoan Moon.
He bends his neck and closes his eyes
In flying roslagsvals.
So he kept in languishing Groves
His arm around the Chilean's neck;
So he bent curly head
An evening in the Negro village
Against the thirteen-year-old Princess
With fire on ebony skin.
So dance the swaying men
The Redd of Malaga.
The White-Red Girl Beavers,
Bewitched, lost, seduced.
She smiles in the Fists of the mighty
all that he took and gave,
She sighs, and the wind answers
From the rising sea of Åland.