Текст и перевод песни Finntroll - Forsen

Forsen

Hey!
Forsen!

Fingrar bleka klösa laven, slita
De sprätter, river, blottar sten och klippa
Naglar svarta i spillror tärs, slipas loss
När han dyker in i mönstret, stenens svarta fors

Han gräver ner mot bergets kärna
Han slinker in i springor, halkar
Isande vatten han ur sprickor dricka
Kalk och järn från stenar slicka

Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Han vadar i skenet av underjords eld
Den djupa floden, den har ingen källa
När tiden tappat sin lögnfyllda gång
Ses en vandring i visdom oändligt lång

Vid en strand så kall och dunkel
Årtusenden den resande vilat
Djupt i hålor utan endaste ljus
Blott ett ljud, den svarta forsens brus

Forsens brus!

Framför ses en skugga längs vattnet vandra
En rygg så tärd och böjd av kunskap
Då han nu den andre i djupet fått fatt
Med sig själv han då vid forsen satt

Forsen

Hey!
Forsen!

Pale fingers clasp the lichen, torn
They sputter, tear, expose stone and cliff
Black nails crumble, grind, are worn away
As he dives into the pattern, the black cascade of stone

He digs down towards the core of the mountain
He slips into crevices, slides
Iced water he drinks from cracks
Licks lime and iron from stones

On a shore so cold and dark
For millennia the traveler has rested
Deep in caves without a single light
Only one sound, the roar of the black cascade

He wades in the glow of subterranean fire
The deep river has no source
When time loses its deceitful course
A journey is seen in wisdom, infinitely long

On a shore so cold and dark
For millennia the traveler has rested
Deep in caves without a single light
Only one sound, the roar of the black cascade

Roar of the cascade!

Ahead, a shadow is seen wandering along the water
A back so wasted and bent by knowledge
When he now grasped the other in the depths
He then sat down by the cascade with himself