Текст и перевод песни Finntroll - Skövlarens Död

Skövlarens Död

I torven jag låg med mordisk brand
Under mossan bland bergens sand
Lerad och täckt griper spjutets skaft
Genomsyrad av urgudars kraft

Besmyckad och döljd med kvist och lav
Jag lyfter min kropp ur skogens grav
När bytet nalkas på åsens brant
Inget ljud när jag krypa mot stigens kant

När nattens vålnad av skogen gjorts fri
Från skuggor jag resas med ett vansinnesskri
Skräck nu fryser fiendens röst
Då spjutet spräcka, tugga hans bröst

Skövlarens bröst

Skräck nu frysa fiendens röst
Spjutet spräcka, tugga hans bröst

Skövlarna dö, en efter en
Jag hänger deras huvud på trädens gren
Där de stirra fulla av häpnad
Ånger i blick vid asfåglars skepnad

På hällen jag sprider ben och tarm
De blir nu mat för skogens garm
Jorden nu sluka deras kraft, deras låga
Så att deras ätt ej hit mer våga

På hällen jag sprider ben och tarm
De blir nu mat för skogens garm
Jorden nu sluka deras kraft, deras låga
Så att deras ätt ej hit mer våga

Makt nu viska i höstlövens sus
När lundar ånga av rodnadens ljus
Då vandra jag ner under rotens gång
Då skogen i frihet sjunga sin sång

Forester's Death

In the peat I lay with murderous fire
Under the moss among the mountain sand
Covered with clay I grip the spear shaft
Imbued with the power of primordial gods

Adorned and hidden with twigs and lichen
I lift my body out of the forest's grave
As prey approaches on the steep slope
No sound as I crawl to the edge of the path

When the spectre of the night is set free from the forest
From the shadows I rise with a scream of madness
Terror now freezes the enemy's voice
As the spear cracks, chewing his chest

Forester's chest

Terror now freezes the enemy's voice
Spear cracks, chewing his chest

Foresters die, one by one
I hang their heads on the branches of trees
Where they stare in amazement
Remorse in the gaze of the aspen's form

On the slab I spread bones and intestines
They now become food for the forest wolves
Earth now swallows their strength, their fire
So that their lineage dares venture here no more

On the slab I spread bones and intestines
They now become food for the forest wolves
Earth now swallows their strength, their fire
So that their lineage dares venture here no more

Power now whispers in the rustling of autumn leaves
When the groves steam of crimson light
Then I wander down beneath the roots
When the forest sings its song of freedom