O store Gud - Folk перевод на немецкий

O store Gud

O store Gud, när jag den värld beskådar,
Som du har skapat med ditt allmaktsord,
Hur där din visdom leder livets trådar,
Och alla väsen mättas vid ditt bord.

Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud! O store Gud!

När jag hör åskans röst och stormar brusa
Och blixtens klingor springa fram ur skyn
När regnets kalla friska skurar susa
Och löftets båge glänser för min sky

När sommarvinden susar över fälten
När blommor dofta invid källans rand
När trastar drilla i de gröna tälten
Vid furuskogens tysta, dunkla rand

När jag i bibeln skådar alla under
Som Herren gjort sen förste Adams tid
Hur nådefull Han varit alla stunder
Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid

När tryckt av synd och skuld jag faller neder
Vid Herrens fot och ber om nåd och frid
Och han min själ på rätta vägen leder
Och frälsar mig från all min synd och strid

När en gång alla tidens höljen falla
Och jag får skåda det jag nu får tro
Och evighetens klara klockor kalla
Min frälsta ande till dess sabbatsro

O großer Gott

O großer Gott, wenn ich die Welt betrachte,
Die Du erschaffen hast mit Deinem Allmachtswort,
Wie Deine Weisheit lenkt des Lebens Fäden,
Und alle Wesen speist an Deinem Tisch.

Dann bricht die Seele aus in Lobgesang:
O großer Gott! O großer Gott!
Dann bricht die Seele aus in Lobgesang:
O großer Gott! O großer Gott!

Wenn ich des Donners Stimme hör' und Stürme brausen
Und Blitze zucken aus dem Wolkenzelt,
Wenn kalte, frische Regenschauer rauschen
Und sich des Bundes Bogen zeigt am Himmelszelt.

Wenn Sommerwinde weh'n über die Felder,
Wenn Blumen duften nah am Quellenrand,
Wenn Drosseln singen in den grünen Zelten,
Am stillen, dunklen Rand des Fichtenwalds.

Wenn ich in der Bibel all die Wunder schaue,
Die der Herr getan seit Adams erster Zeit,
Wie gnädig Er gewesen alle Stunden
Und seinem Volk geholfen aus Sünde, Not und Streit.

Wenn, von Schuld und Sünde schwer beladen,
Ich falle, Liebste, vor des Herren Fuß und fleh um Gnad und Fried,
Und Er die Seele mir auf rechte Wege lenket,
Und rettet mich von aller Sünd und Streit.

Wenn einst der Zeiten Hüllen alle fallen
Und ich darf schauen, was ich jetzt nur glaub,
Und ew'ger Zeiten helle Glocken laden
Die Seele, die erlöst ist ein zur Sabbatruh.