Текст и перевод песни Fred Åkerström - Den odödliga hästen

Den odödliga hästen

Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst,
Som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är alltför gammal,
Så nog var det väl bäst,
Om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Valgren en gång att bana väg,
För honom till en bättre värld,
Men hästen den var seg.
Och föredrog dumt nog att stanna kvar.

Det var en tidig morron, som gubben Valgren tog
Och ledde honom ut ifrån hans stall,
Och vad som skulle hända,
Det ana hästen nog,
När gubben surra' fast 'en vid en tall.
Och att han ej var nykter, det märktes likaså:
Jag undrar, tänkte hästen slött,
Hurdant det här skall gå,
Bäst å ta de lungt i alla fall.

Men gubben Valgren tog sig ett par tre supar till,
För att av dom bli styrkt till kropp och själ,
Och sade sen till hästen:
Var snäll nu och stå stll,
För du förstår, jag vill dej bara väl.
Han tog med ena näven ett tag mot ögonvrån
Och fatta' sedan släggan sin
Och slog i skallen på'n.
Så hästen sjönk ihop och dog ihjäl.

Men då blev gubben lessen, och hämta' ett fång hö
Att lägga under huvut på sin vän.
Sen gick han in i stugan
Och sa: Nu är han dö -
Och började att supa om igen.
Han ville dränka sorgen, och svälja ned sin gråt,
-Men när han sen kom ut igen
Stod hästen där och åt
Och mumsade som vanligt lugn och slö.

Stensprängar-Kalle Valgren han har en gammal häst,
Som han har fått i arv ifrån sin far.
Men den är alltför gammal,
Så nog var det väl bäst,
Om kräket finge sluta sina dar.
Och nog försökte Valgren en gång att bana väg,
För honom till en bättre värld,
Men hästen han var seg.
Och föredrog dumt nog att stanna kvar.

The Immortal Horse

Stonecutter-Kalle Valgren has an ancient steed,
Received as an inheritance from his father.
But it is much too old,
So surely it would be best,
If this brute could end its days.
And Valgren did attempt once to lead the way,
To a better world for him,
But the horse was stubborn indeed.
And foolishly preferred it to stay on.

It was one early morning that the old man Valgren took,
And led him out of his stable,
And what would become,
The horse suspected well,
When the old man tied it to a pine.
And that he was intoxicated was equally plain:
I wonder, the horse thought, dull,
How this will turn out,
Best take it easy in any case.

But the old man Valgren had a couple of drinks more,
To be fortified in body and soul,
And then he told the horse:
Be kind and stand still,
For you see, I only wish you well.
He cupped his hand over his eye,
And then grabbed his sledgehammer,
And struck the horse on the head.
So the horse collapsed and died.

But then the old man was sad, and fetched an armful of hay,
To put under the head of his friend.
Then he went into the cottage,
And said: Now he is dead,
And started to drink again.
He wanted to drown his sorrow, and swallow back his tears,
-But when he came out again,
There stood the horse and ate,
And munched as always, calm and slow.

Stonecutter-Kalle Valgren has an ancient steed,
Received as an inheritance from his father.
But it is much too old,
So surely it would be best,
If this brute could end its days.
And Valgren did attempt once to lead the way,
To a better world for him,
But the horse he was stubborn indeed.
And foolishly preferred it to stay on.