Han hade seglat för om masten - Fred Åkerström перевод на немецкий

Han hade seglat för om masten

Han hade seglat för om masten
Som en man uti många år
Han hade seglat med förskjutning i lasten
Från Frisco till Singapor

Han hade seglat med fransmän och britter
Och med de som betalt honom bäst
Han hade slungats mot Sydjyllands klitter
En gång i en storm från sydväst

Men så en dag dag det sig hände
Det var i en kinahamn
Där kom det en skuta han kände
Som bar hembygdens namn

Han blev lite röd om kinden
När skeppet med ens föll av
Och flaggan slog ut för vinden
Den flagg som han en gång höll av

Han såg den fast svart av röken
Och blekt av tropikernas sol
Han hörde den fladdra likt göken
Som i hembygdsskogarna gol

Och gul som ett skälvande klänge
Han sett i en flickas hand
För första gången på länge
Han mindes sitt fädernesland

Han mindes en röd liten stuga
Någonstans i ett hölje skyggt
Där höga trädstammar sig buga
Sig inför så skön en bygd

Han hörde ett flickskratt ifrån logen
Och en väbekant dragspelslåt
Han mindes en gång uti skogen
Och slutligen brast han i gråt

Er war vorm Mast gesegelt

Er war vorm Mast gesegelt
Wie ein Mann, viele Jahre lang
Er war mit verschobener Ladung gesegelt
Von Frisco nach Singapur

Er war mit Franzosen und Briten gesegelt
Und mit denen, die ihn am besten bezahlten
Er war gegen Süd-Jütlands Dünen geschleudert
Einmal in einem Sturm aus Südwest

Doch eines Tages geschah es
Es war in einem chinesischen Hafen
Da kam ein Schiff, das er kannte
Das den Namen der Heimat trug

Er wurde ein wenig rot um die Wangen
Als das Schiff plötzlich abfiel
Und die Flagge sich im Wind entfaltete
Die Flagge, die er einst liebte

Er sah sie, wenn auch schwarz vom Rauch
Und bleich von der Sonne der Tropen
Er hörte sie flattern wie den Kuckuck
Der in den Wäldern der Heimat rief

Und Gelb wie ein zitternder Klang
Den er in der Hand eines Mädchens gesehen hatte
Zum ersten Mal seit langem
Erinnerte er sich an sein Vaterland

Er erinnerte sich an eine rote kleine Hütte
Irgendwo in einem schattigen Hain
Wo hohe Baumstämme sich verneigen
Sich vor einer so schönen Gegend

Er hörte ein Mädchenlachen von der Tenne
Und eine wohlbekannte Akkordeonmelodie
Er erinnerte sich an einen Moment im Wald
Und schließlich brach er in Tränen aus