Текст и перевод песни Fred Åkerström - Han hade seglat för om masten

Han hade seglat för om masten

Han hade seglat för om masten
Som en man uti många år
Han hade seglat med förskjutning i lasten
Från Frisco till Singapor

Han hade seglat med fransmän och britter
Och med de som betalt honom bäst
Han hade slungats mot Sydjyllands klitter
En gång i en storm från sydväst

Men så en dag dag det sig hände
Det var i en kinahamn
Där kom det en skuta han kände
Som bar hembygdens namn

Han blev lite röd om kinden
När skeppet med ens föll av
Och flaggan slog ut för vinden
Den flagg som han en gång höll av

Han såg den fast svart av röken
Och blekt av tropikernas sol
Han hörde den fladdra likt göken
Som i hembygdsskogarna gol

Och gul som ett skälvande klänge
Han sett i en flickas hand
För första gången på länge
Han mindes sitt fädernesland

Han mindes en röd liten stuga
Någonstans i ett hölje skyggt
Där höga trädstammar sig buga
Sig inför så skön en bygd

Han hörde ett flickskratt ifrån logen
Och en väbekant dragspelslåt
Han mindes en gång uti skogen
Och slutligen brast han i gråt

He Had Set Sail Forward of the Mast

He had set sail forward of the mast
As a man for many years
He had set sail with shifting cargo
From Frisco to Singapore

He had set sail with Frenchmen and Britons
And with those who paid him the best
He had been flung upon South Jutland's dunes
Once in a storm from the southwest

But then one day it came to pass
It was in a China port
A ship he knew came to pass
Bearing his hometown's name

He turned a bit red in the cheeks
When the ship suddenly fell off
And the flag struck out for the wind
The flag he once held dear

He saw it fast black from soot
And pale from the tropics' sun
He heard it flutter like the cuckoo
That crowed in the forests of his homeland

And yellow like a trembling jewel
He had seen in a girl's hand
For the first time in a while
He remembered his fatherland

He remembered a little red cabin
Somewhere in a sheltered forest
Where tall tree trunks bow
Before such a beautiful place

He heard the laughter of a girl from the barn
And a familiar accordion tune
He remembered a time in the forest
And finally he burst into tears