Текст и перевод песни Fredrik Jonsson - Revolution

Revolution

Hon kommer hit om nätterna ibland
Hon dricker vin, försöker släcka nån brand
Men hon är lugn när hon sitter här mitt emot
Hon tar en cigarett på min balkong
Vi hade en affär ihop en gång
Hon är vacker där hon sitter, o hon är inget hot

Mot det liv som jag lever nu, en stund där jag hämtar kraft
Jag ser på när hon dricker ur som ett barn dricker saft

Jag håller mig till vatten - det är ett sånt år i år
Hon säger: Du är modig, för mig skulle det aldrig gå
Men du, har du nån du ber om råd
När mörkret kramar om dig från alla håll
O kramar o kramar bortom all kontroll?
Jag säger: Med nån eller nåt för jag dialog

Hon är bekymrad, hennes panna är i veck, hon har svårt att tro på tiden
Hon säger: Den är inte lite fräck
Den ger mig ingenting men kräver att jag ska leva i den

Hon lutar sig fram över bordet
Hennes röst får en annan ton
Hon säger vi kan inte förändra det här
Med annat än revolution

Gatorna kantas av sålda själar
Jurymedlemmar ur all förbannad tävlan
En billig väg tillbaka till toppen går via helvetet
Men vinnarna för mig är dom som förlorar
Eller dom som hamnar i skuggan av dom stora
Dom som sjunger sant o fel o inte falskt o rätt

Spektaklen äter upp all energi, det är omöjligt att värja sig
Kan man fly från den tid man lever i?
För jag tänker aldrig vänja mig!

Det viftas med ballonger, allting är toppen
Bara några märkliga utslag över samhällskroppen
Dom blundar vi för, dom bortser vi från, dom struntar vi i
Dölj dina ärr med stora tröjor, dölj din sorg med svarta slöjor
Dölj din vetgirighet i terapi

Skolan är ett pajaspalats, en förljugen plats där politiken får utlopp för sin panik
Där allt ska komprimeras o likriktas
Nåt slags normaliseringsfabrik

Hon lutar sig fram över bordet
Hennes röst får en annan ton
Hon säger vi kan inte ta oss ur det här
Med annat än revolution

Pengar, pengar, pengar är vad som styr
Det låter billigt men är sant o makten är dyr
Ge dig in i det där spelet o du kommer aldrig nånsin ur
Det är svaret på så många tillkortakommanden
Mellan låg o hög, liten o stor, kvinnor o män
Det håller människan på plats, lite som i bur

Pengar, pengar, pengar - du måste ha dom
Vi säljer våra gamla för att få dom
Du måste drivas av viljan att tjäna dom eller ta dom
Men vi har aldrig varit så fattiga här i vårt arma Sodom

Hon tömmer ur sitt glas, hon fyller på igen
Timmarna rusar, klockan är snart fem
Hon ser på mig, hon ler o säger: "Förlåt"
Hon kysser mig i dörren innan hon går, hennes läppar smakar vin
Min hand i hennes hår
Vi sluter våra ögon, jag smeker hennes kind; den är våt

Hon säger: Jag vill stanna, men jag kan inte
Hon säger: Jag borde gå, men jag kan inte
Hon säger: Jag vill älska, men jag kan inte
Jag vill bli människa men jag kan inte

Sen viskar hon försiktigt efter honnett sig om
Du o jag borde ställa till med revolution

Revolution

She comes here sometimes at night
She drinks wine, trying to put out some fire
But she is calm when she sits here across from me
She takes a cigarette on my balcony
We had an affair once
She is beautiful where she sits, and she is no threat

Against the life I live now, a moment where I gather strength
I watch her drink as a child drinks juice

I stick to water - it's that kind of year this year
She says: You are brave, I could never do that
But you, do you have anyone you ask for advice
When darkness hugs you from all sides
And squeezes and squeezes beyond all control?
I say: With someone or something, I have a dialogue

She is worried, her forehead is furrowed, she has a hard time believing in time
She says: It's not a little cheeky
It gives me nothing but demands that I should live in it

She leans forward over the table
Her voice takes on a different tone
She says we can't change this
With anything but revolution

The streets are lined with sold souls
Jurors from every damn competition
A cheap way back to the top is through hell
But the winners for me are those who lose
Or those who end up in the shadow of the big ones
Those who sing true and wrong and not false and right

The spectacles eat up all energy, it's impossible to defend yourself
Can you escape from the time you live in?
Because I will never get used to it!

Balloons are waving, everything is great
Just a few strange rashes over the body of society
We close our eyes to them, we ignore them, we don't care about them
Hide your scars with big sweaters, hide your sorrow with black veils
Hide your curiosity in therapy

School is a clown palace, a hypocritical place where politics gets its outlet for its panic
Where everything is to be compressed and aligned
Some kind of normalization factory

She leans forward over the table
Her voice takes on a different tone
She says we can't get out of this
With anything but revolution

Money, money, money is what rules
It sounds cheap but it's true and power is expensive
Get into that game and you'll never get out
That's the answer to so many shortcomings
Between low and high, small and large, women and men
It keeps man in place, a bit like in a cage

Money, money, money - you have to have it
We sell our old ones to get it
You have to be driven by the will to earn it or take it
But we've never been so poor here in our wretched Sodom

She empties her glass, she fills it up again
The hours rush by, it's almost five o'clock
She looks at me, she smiles and says, "I'm sorry"
She kisses me at the door before she leaves, her lips taste of wine
My hand in her hair
We close our eyes, I caress her cheek; it is wet

She says: I want to stay, but I can't
She says: I should go, but I can't
She says: I want to love, but I can't
I want to be human but I can't

Then she whispers softly after turning around
You and I should start a revolution