Текст и перевод песни Garmarna - Hilla Lilla

Hilla Lilla

Hilla Lilla sitter i kammaren sin
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon fäller så mången tår uppå kind
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Brått kom bud för drottningen in
Stolts Hilla Lilla syr så vildt i sömmen sin
Ingen vet min sorg utan Gud

Drottningen axlade kappan blå
Så månde hon sig till stolts Hilla Lilla gå
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Nådiga drottningen, sätt er här ned
Att jag må tälja mina sorger för er
Ingen vet min sorg utan Gud

Min fader, han höll mig för hederlig
Ingen vet min sorg utan Gud
En riddare dagligen tjänte mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Det var hertig Hillebrand
Ingen vet min sorg utan Gud
Med honom så månde jag fly utav land
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

När som vi kommo i rosende lund
Ingen vet min sorg utan Gud
Där lyster hertig Hillebrand att vila en stund
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Han somnar en blund allt uti mitt sköt
Ingen vet min sorg utan Gud
Han sov där en sömn så ljuvlig och söt
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Hillebrand, Hillebrand, sov inte nu
Jag hörer min fader och mina bröder sju
Jag hade ej förr utsagt dessa ord
Förr′n sju sår lade Hillebrand till jord

Min broder, han tog mig vid guldgulan lock
Så binder han mig vid sadeleknopp
Och när som vi kommo i första led
Min sorgbundna moder, hon ståndar därvid

Då ville min broder kvälja mig
Min moder, hon ville bortsälja mig
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Så sålde de mig för en klocka ny
Ingen vet min sorg utan Gud
Hon hänger i Marie Kyrkeby
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

När moder min hörde den klockans klang
Ingen vet min sorg utan Gud
Hennes hjärta sönder i stycken sprang
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Stolts Hilla Lilla slöt sitt tal härmed
Ingen vet min sorg utan Gud
Så föll hon död ned för drottningens knä
Den lever aldrig till som jag kan klaga mina sorger

Hilla Lilla

Hilla Lilla sits in her chamber
No one knows my sorrow but God
She sheds so many tears upon her cheek
He will never live to whom I can complain my sorrows

Suddenly a message came for the queen
Proud Hilla Lilla sews so wildly in her hem
No one knows my sorrow but God

The queen shouldered her blue cloak
And so she went to proud Hilla Lilla
He will never live to whom I can complain my sorrows

Gracious queen, sit down here
That I may tell my sorrows to you
No one knows my sorrow but God

My father, he held me in high honor
No one knows my sorrow but God
A knight served me every day
He will never live to whom I can complain my sorrows

He was Duke Hillebrand
No one knows my sorrow but God
With him I did flee land
He will never live to whom I can complain my sorrows

When we came to the rose garden
No one knows my sorrow but God
There Duke Hillebrand desired to rest awhile
He will never live to whom I can complain my sorrows

He slumbered in a twinkling in my lap
No one knows my sorrow but God
He slept there a sleep so lovely and sweet
He will never live to whom I can complain my sorrows

Hillebrand, Hillebrand, do not sleep now
I hear my father and my seven brothers
I had not uttered these words before
Hillebrand laid seven wounds to the earth

My brother, he took me by my golden curls
And he binds me to the saddlebow
And when we came to the first row
My mother bound to sorrow, she stood there

Then my brother wanted to torment me
My mother, she wanted to sell me away
He will never live to whom I can complain my sorrows

They sold me for a new bell
No one knows my sorrow but God
It hangs in Marie's Church
He will never live to whom I can complain my sorrows

When mother heard the bell's knell
No one knows my sorrow but God
Her heart broke into pieces
He will never live to whom I can complain my sorrows

Proud Hilla Lilla closed her speech here
No one knows my sorrow but God
And she fell dead at the queen's knee
He will never live to whom I can complain my sorrows