Текст и перевод песни Governor Andy - Tiggaren från Luossa

Tiggaren från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
Omkring lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting
Om sin längtan sjöng han hela natten lång:

Ja det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt
Hören, något går och viskar, går och lockar mig och beder
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand
Om de vildaste havens vila har jag drömt
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land
Där det käraste vi kände skall bli glömt

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och Gud

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo
Hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt
Och jag fördes bort av anden att få ro

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkel fjärran
Och min rätta väg är hög och underbar
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran
Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har

Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder
Där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder
Mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd

Följ mig broder bortom bergen, med dess stilla svala floder
Där allt havet som är långsamt, inom berg omkrans av berg
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder
Mitt i guldomstänkta dimmor, i en rosenmantel klädd

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga
Där i vila multna vraken och de trötta män få ro
Aldrig hörda höga sånger, likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn av saligheten bo

The Beggar from Luossa

Around the beggar from Luossa, all the people sat in a ring,
Around the campfire, they listened to his song.
And about beggars and wayfarers, and about wondrous things,
He sang of his longing all night long:

Yes, there is something beyond the mountains, beyond the flowers and the song,
There is something behind the stars, behind my hot heart's beat.
Listen, something whispers, something beckons and pleads,
Come to us, for this earth is not your kingdom's seat.

I have listened to the quiet waves against the shore,
Of the wildest oceans' rest I have dreamt.
And in spirit I have rushed towards the formless land,
Where the dearest things we knew will be forgotten and spent.

To a wild and eternal longing, we were born of pale mothers,
From the birth pangs of worry, our first cry of sorrow arose.
We were thrown upon mountains and plains to tumble and play,
And we played as elk and lion, butterfly, beggar, and God, as it goes.

As I sat quietly by her side, she whose heart was like mine,
She gently tended our nest with soft hands.
I heard my heart cry out, what you own is not thine,
And I was carried away by the spirit to find peace in other lands.

What I love is beyond and hidden in distant obscurity,
And my true path is high and wondrous to behold.
And I am lured amidst the noise to pray before the Lord,
Take away all the earth, I want to own what no one, no one has ever held.

Follow me, sister, beyond the mountains, with the still, cool rivers,
Where all the ocean slowly slumbers within a mountain-wreathed bed.
Somewhere beyond the sky is my home, where I have my mother,
Amidst gold-flecked mists, in a rose-colored mantle she's clad.

Follow me, sister, beyond the mountains, with their still, cool rivers,
Where all the ocean slowly sleeps, within mountains surrounded by more.
Somewhere beyond the sky is my home, where I have my mother,
Amidst gold-flecked mists, in a rose-colored mantle she's adorned.

May the black, salty waters cool our fever-red cheeks,
May we be miles from life before the morning is full.
I was not of this world, and endless hardship I did seek,
I suffered for my restlessness, disbelief, and my hot love's pull.

By a shell-strewn seashore stands a gate of heavy roses,
There in rest, the wrecks decay and weary men find peace.
Never-heard, high songs, like the echoes of violins, they compose,
Under arches where eternally young children of bliss reside and never cease.