En skrift i snön - Gustaf Sjokvists Kammarkor перевод на немецкий

En skrift i snön

Det blåser på månen
En blåklocka slår
För allt det som är
Som inget vill vara
Jag vandrar i vinden
Ett tidevarv går
Sen är allt det som skrämt mig
Inbillning bara

En Karlavagn landar hemmavid
Nu seglar jag bort med min vän
På höga moln av frid
Och evig ro
En liten stund
Och natten som väntar lär oss att drömma
Den saga som skrev oss
Den skrevs av en vän
En skrift i snön

Om hjärtas hem

Om jag vore vacker
Och gjorde dig glad
Om jag vore den som jag ville vara
Då är jag en älskling
På finpromenad
Och ett skyfall av tårar där stjärnor fara
Ett klockspel i mörkren
Hör du det
Jag följer dess ton överallt
Till bråddjup ensamhet
Mitt hus och hem
I nattens famn
Och näcken som spelar fast ingen dansar
En främmande fågel

Vem läser mitt brev
Svarta bläck ögon blå och kriser och kransar

En Karlavagn landar hemmavid
Nu seglar jag bort med min vän
På höga moln av frid
Mitt hus och hem
I nattens famn
Och näcken som spelar fast ingen dansar
En främmande fågel
Vem läser mitt brev
En skrift i snön
Om hjärtats hem

Det blåser på månen

Eine Schrift im Schnee

Es weht auf dem Mond
Eine Glockenblume schlägt
Für alles, was ist
Das nichts sein will
Ich wandere im Wind
Ein Zeitalter vergeht
Dann ist alles, was mich erschreckte
Nur Einbildung

Ein Großer Wagen landet daheim
Nun segle ich fort mit meinem Freund
Auf hohen Wolken des Friedens
Und ewiger Ruh
Einen kleinen Augenblick
Und die Nacht, die wartet, lehrt uns zu träumen
Die Sage, die uns schrieb
Sie wurde von einem Freund geschrieben
Eine Schrift im Schnee

Vom Heim des Herzens

Wenn ich schön wäre
Und dich froh machte
Wenn ich der wäre, der ich sein wollte
Dann bin ich ein Liebling
Auf feinem Spaziergang
Und ein Tränensturzregen, wo Sterne ziehen
Ein Glockenspiel im Dunkeln
Hörst du es
Ich folge seinem Klang überallhin
Zur abgrundtiefen Einsamkeit
Mein Haus und Heim
Im Schoß der Nacht
Und der Neck, der spielt, obwohl niemand tanzt
Ein fremder Vogel

Wer liest meinen Brief
Schwarze Tintenaugen, blau, und Krisen und Kränze

Ein Großer Wagen landet daheim
Nun segle ich fort mit meinem Freund
Auf hohen Wolken des Friedens
Mein Haus und Heim
Im Schoß der Nacht
Und der Neck, der spielt, obwohl niemand tanzt
Ein fremder Vogel
Wer liest meinen Brief
Eine Schrift im Schnee
Vom Heim des Herzens

Es weht auf dem Mond