Klinga mina klockor - Gustaf Sjokvists Kammarkor перевод на немецкий

Klinga mina klockor

Klinga mina klockor, var mitt hjärtas slag
Dunkla djupet i min källa
Virvlar i mitt vattendrag
Sväva som en svala över sommaräng
Öppna vida horisonter
Rör vid varje känslosträng
Sjung min lycka, sjung min längtan
Sjung min ordlösa saknad
Och min stumma sorg
Och när min oro ständigt växer i en bister tid, så
Klinga, klinga mina klockor
Klangen som ger sinnet frid

Klinga mina klockor till lek och dans
Och i sena sommarnatten
Tänd en eld nånstans
Låt den brinna sakta innan natten flyr
Låt den värma någon
Innan nästa morgon gryr
Ekot av en undomshägring
Av en kärlek som dog för länge, länge sen
Den återklangen lever kvar och bor i min sång, så
Klinga, klinga mina klockor
Sjung om det som var en gång

Klinga mina klockor silverljust och klart
Så som aftonstjärnan blänker
Gäckande och underbart
Klinga mina klockor, var mitt hjärtas slag
Dunkla djupet i min källa
Virvlar i mitt vattendrag
Sjung min lycka, sjung min längtan
Sjung min ordlösa saknad
Och min stumma sorg
Och när min oro ständigt växer i en bister tid, så
Klinga, klinga mina klockor
Klangen som ger sinnet frid

Klinga mina klockor var mitt hjärtas slag

Klinget, meine Glocken

Klinget, meine Glocken, seid meines Herzens Schlag
Seid die dunkle Tiefe meiner Quelle
Wirbelt in meinem Wasserlauf
Schwebt wie eine Schwalbe über Sommerwiesen
Öffnet weite Horizonte
Berührt jede Gefühlssaite
Singt mein Glück, singt meine Sehnsucht
Singt mein wortloses Vermissen
Und meine stumme Trauer
Und wenn meine Unruhe stetig wächst in einer düsteren Zeit, so
Klinget, klinget meine Glocken
Der Klang, der der Seele Frieden schenkt

Klinget, meine Glocken, zu Spiel und Tanz
Und in der späten Sommernacht
Zündet ein Feuer irgendwo an
Lasst es langsam brennen, bevor die Nacht flieht
Lasst es jemanden wärmen
Bevor der nächste Morgen dämmert
Das Echo eines Jugendtraums
Von einer Liebe, die vor langer, langer Zeit starb
Dieser Widerhall lebt weiter und wohnt in meinem Lied, so
Klinget, klinget meine Glocken
Singt von dem, was einmal war

Klinget, meine Glocken, silberhell und klar
So wie der Abendstern blinkt
Neckend und wunderbar
Klinget, meine Glocken, seid meines Herzens Schlag
Seid die dunkle Tiefe meiner Quelle
Wirbelt in meinem Wasserlauf
Singt mein Glück, singt meine Sehnsucht
Singt mein wortloses Vermissen
Und meine stumme Trauer
Und wenn meine Unruhe stetig wächst in einer düsteren Zeit, so
Klinget, klinget meine Glocken
Der Klang, der der Seele Frieden schenkt

Klinget, meine Glocken, seid meines Herzens Schlag