Engelbrekt - HEL перевод на немецкий

Engelbrekt

Vid kusten samlas kvinnofolk
För att få sin man i jord
Röster ekar i själen tung
Men från munnar inga ord

En rustning kall av stelnat blod
Lades fram vid hennes barm
Den visar spår av hjältemod
Fast tomt är järnet i arm

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Krafter ger vika i ben
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Han ska ristas i vackraste sten
Låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn
Låt fåglar få bära din dröm
Till ädlaste krigare till ädlaste dräkt
Skall ditt namn aldrig falla i glöm

En färgad rustning ett minne blott
Ner i graven sänks
En sista fanfar, trumpeter, gevär
Gör så att ögonen sakta de dränks

Luften är kvav, tårarna är slut
Men i tysthet hörs fåglarnas sång
Vi ska föra hans namn genom stormarnas vind
Vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Bönder med fanan så sträckt
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Stolta Engelbrekt
De lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn
Till bönder av ädlaste dräkt
Från ädlaste krigare av ädlaste släkt
Stolta Engelbrekt!

En skugga söker genom löv
Hans grav har blivit täckt
Vild djur håller stilla vakt
När sol har blivit'släckt

Vid ängens slut en örn slog ner
Skarpt var vingen sträckt
En hälsning genom vinden sjöng

Vi minns dig Engelbrekt.

Engelbrekt

An der Küste sammeln sich die Frauen
Um ihren Mann zur Erde zu bestatten
Stimmen hallen schwer in der Seele
Doch von den Lippen kein Wort

Ein kaltes Kleid aus geronnenem Blut
Ward vor ihre Brust gelegt
Es zeigt Spuren von Heldentum
Doch leer der Eisenarm

So warf sie den Schleier, ließ den Wind ihn nehmen
Kräfte wichen in den Beinen
Die Schrift lobt unseren Reichsführer
Er wird in schönsten Stein gehauen sein
Lass Vögel deinen Namen durch den Himmel singen
Lass Vögel deinen Traum weitertragen
Dem edelsten Krieger im edelsten Kleid
Soll dein Name nie vergessen werden

Ein gefärbtes Harnisch nur noch Erinnerung
Hinab ins Grab gesenkt
Ein letzter Fanfarenstoß, Trompeter, Gewehr
Lassen Augen sich langsam füllen

Luft ist schwül, Tränen versiegt
Doch in Stille hört man Vogelsang
Wir tragen seinen Namen durch Sturmwinde
Wir folgen seinem Schritt durchs Totenreich

So warf sie den Schleier, ließ den Wind ihn nehmen
Bauern mit wehender Fahne
Die Schrift lobt unseren Reichsführer
Stolzer Engelbrekt
Sie ließen Vögel seinen Namen durch Himmel singen
Bauern im edelsten Gewande
Aus edelstem Krieger edelstem Geschlecht
Stolzer Engelbrekt!

Ein Schatten wandert durch das Laub
Sein Grab ward schon bedeckt
Wilde Tiere halten stille Wacht
Wenn die Sonne erlischt

Am Wiesenrand schlug ein Adler nieder
Scharf gestreckt der Flügel
Einen Gruß durch den Wind sang

Wir gedenken dein, Engelbrekt.