Текст и перевод песни Hel - Engelbrekt

Engelbrekt

Vid kusten samlas kvinnofolk
För att få sin man i jord
Röster ekar i själen tung
Men från munnar inga ord

En rustning kall av stelnat blod
Lades fram vid hennes barm
Den visar spår av hjältemod
Fast tomt är järnet i arm

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Krafter ger vika i ben
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Han ska ristas i vackraste sten
Låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn
Låt fåglar få bära din dröm
Till ädlaste krigare till ädlaste dräkt
Skall ditt namn aldrig falla i glöm

En färgad rustning ett minne blott
Ner i graven sänks
En sista fanfar, trumpeter, gevär
Gör så att ögonen sakta de dränks

Luften är kvav, tårarna är slut
Men i tysthet hörs fåglarnas sång
Vi ska föra hans namn genom stormarnas vind
Vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång

Så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
Bönder med fanan så sträckt
Den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
Stolta Engelbrekt
De lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn
Till bönder av ädlaste dräkt
Från ädlaste krigare av ädlaste släkt
Stolta Engelbrekt!

En skugga söker genom löv
Hans grav har blivit täckt
Vild djur håller stilla vakt
När sol har blivit'släckt

Vid ängens slut en örn slog ner
Skarpt var vingen sträckt
En hälsning genom vinden sjöng

Vi minns dig Engelbrekt.

Engelbrekt

On the coast, women gather
To bury their husbands
Voices echo heavy in the soul
But no words from their mouths

A cold armor with congealed blood
Lies before her bosom
It shows traces of heroism
Though the iron arm is empty

So she let her veil fly in the wind
Powers give way in her legs
The learned scholar praises our Lord Regent
He shall be carved in the finest stone
Let the birds sing your name through the sky
Let the birds carry your dream
To the most noble warrior, to the most noble dress
Your name shall never be forgotten

A colored armor, only a memory
It is lowered into the grave
A last fanfare, trumpets, guns
Make the eyes slowly drown

The air is stifling, the tears are gone
But in the silence the birdsong is heard
We shall carry his name through the storms
We shall follow his steps through the realms of death

So she let her veil fly in the wind
Farmers with the banner so outstretched
The learned scholar praises our Lord Regent
Proud Engelbrekt
They let the birds sing his name through the sky
To farmers of the noblest dress
From the noblest warrior of the noblest lineage
Proud Engelbrekt!

A shadow searches through leaves
His grave has been covered
Wild animals keep silent watch
When the sun has gone out

At the end of the meadow an eagle struck down
His wing was sharp
A greeting sang through the wind

We remember you, Engelbrekt.