Текст и перевод песни Hel - Själaro

Själaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går

Ååååååååh

Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn

Åååååååååh

Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar så levande varm
Jag ska ge av min kropp igen.

Själaro

In a pit of dampness and darkness, in a home for soul serenity
In an armor cold and hard, in a grave of priestly earth
He hides from daylight, he conceals his trace
But in secrecy black and cold, he continues his eternal hunt

Oooooh

Underneath the soil in a restless repose, the wind whispers where [their] journey leads
Sofia, the treasure has been defiled. Still alive and a maiden
Do you remember the King with his black widow, do you remember the executioner with the sickle in his hand?
Do you remember the verdict for her maidenhead? Sofia with death in her embrace

Oooooh

Let rain clouds whip and destroy my home!
Let storms awaken body and limb!
And he invites life to the ball,
And sets a trap for death
Sofia awaits me so vibrantly warm
I shall give of my body once again.