Текст и перевод песни Hel - Själaro

Själaro

I ett hål av fukt och mörker, i ett hem för själaro
I en rustning kall och hård, i en grav av prästvigd jord
Han dölja sig för dagen, han gömma sina spår
Men i lönndom svart och kall på evig jakt han går

Ååååååååh

Under mylla i orolig vila, vinden viskar vart färden sig bär
Sofia, skatten är skändad. Lever än och ungmö är
Minns du kungen med sin svarta änka, minns du bödeln med lien i hand?
Minns du domen för hennes jungfrudoms skull? Sofia med död i sin famn

Åååååååååh

Kom skyar av regn, piska sönder mitt hem!
Kom storm och väck liv i kropp och lem!
Och han bjuder livet upp till vals,
Och gillrar en fälla åt döden
Sofia mig väntar så levande varm
Jag ska ge av min kropp igen.

Själaro

Dans un trou d'humidité et d'obscurité, dans un foyer d'âmes perdus
Dans une armure froide et dure, dans une tombe de terre consacrée
Il se cache du jour, il dissimule ses traces
Mais dans le secret noir et froid, il poursuit éternellement

Oh oh oh oh oh

Sous la terre, dans un repos agité, le vent murmure où le chemin se dirige
Sofia, le trésor est souillé. Elle est toujours en vie et jeune fille
Te souviens-tu du roi avec sa veuve noire, te souviens-tu du bourreau avec la faux à la main ?
Te souviens-tu du jugement pour l'honneur de sa virginité ? Sofia avec la mort dans ses bras

Oh oh oh oh oh

Viens, nuages de pluie, brise mon foyer !
Viens, tempête, et donne vie à mon corps et à mes membres !
Et il invite la vie à la danse,
Et tend un piège à la mort
Sofia m'attend, si chaude et vivante
Je vais donner de mon corps à nouveau.